På sajten Det Goda Samhället recenserar Helena Edlund Ann Heberleins bok Den banala godheten, som snabbt rusat upp i säljtoppen på diverse boksajter. Några korta utdrag recensionen:

Över boken som helhet vilar frågan: Hur kunde det bli så här?

Heberlein besvarar frågan genom att beskriva ett känslostyrt Sverige som kommit att präglas av viljan att göra gott, oviljan att ifrågasätta och tendensen att tro gott om alla, även i situationer då det egentligen krävts kritiskt tänkande och sunt förnuft. Individers vilja att göra goda handlingar har fått ange riktningen för vad som har ansetts korrekt och riktigt, samtidigt som handlingarnas konsekvenser har fått liten eller ingen uppmärksamhet.

Exakt så är det. Det är precis vad jag, med stigande förtvivlan, har sett under de drygt 20 år jag varit aktiv i asyl- och migrationsfrågor, varav 14 år som ombud åt asylsökande. Den svenska banala godheten, som jag är benägen att mer prosaiskt kalla ”dumsnällheten”, har förstört så oerhört mycket. Inte bara för Sverige som land och för svenskarna som folk utan den har förstört och motarbetat det den borde ha fokuserat på: ett korrekt och värdigt mottagande av de människor som faktiskt och på riktigt har behövt skydd temporärt eller permanent.

Slutorden i recensionen är dessvärre tomma förhoppningar i det att de underförstått antyder att om ”samhällsengagerade medborgare och förtroendevalda och tjänstemän” läser den så ska det få någon effekt:

För den som läst Heberleins bok är det inte längre möjligt att vara naiv. Just därför borde Den banala godheten vara obligatorisk läsning, för samhällsengagerade medborgare i allmänhet och förtroendevalda och tjänstemän i synnerhet.

Miggor, poliser, HVB-personal, ambassadtjänstemän, familjehem, socialchefer och andra socialanställda har berättat här på denna sajt i ett decennium och i tusentals inlägg – inte har det hjälpt. Inte ett dugg. Och nu är det för sent.

Ann Heberleins bok bör läsas av så många som möjligt, det håller jag med om, men den kommer inte att förändra något. För i ordet ”dumsnällhet” ingår två led och det är det första ledet – ”dum” – som hindrar ett realistiskt och ansvarsfullt tänkande. Och åt dumhet kan man inte göra mycket. Tyvärr.

Utdrag ur boken kan läsas här och den kan beställas här eller här.