Samma migga som har skrivit den här texten har också skrivit inlägget ”Jag jobbar inte ens med barnärenden. Men nästa år är detta det enda vi sysslar med.” – skriver nu så här:
Vem har högst överlevnadsodds för nästa år – migrationsministern eller Migrationsverkets GD?
Påstående 1: Migrationsverkets ledning ljuger departementet rakt i ansiktet.
Påstående 2: Departementet måste fatta detta, om de inte vill dumförklara sig själva. Frågan är bara när de ska göra upp med sitt försök till ”deniability”.
Om dessa två påståenden finns en hel del fakta. Migrationsverkets ledning rapporterar att ”Ooooh nej, det är inte någon stor följdinvandring till de barn som är ensamkommande. Nej, oh nej, det finns inte något sådant fenomen, att man skickar hit barn för att få ett ankare i Sverige. Nej, oh nej”.
Och problemet med den amsagan är att snart kan en enskild tillståndsenhet (det finns rätt många i landet) visa upp fler fall än vad verket rapporterar som en totalsiffra.
Migrationsverkets ledning säger också att ”Nej, oh nej, det behövs inga DNA-analyser för alla som säger att ett visst barn är deras barn har rätt. Nej, oh nej, det behövs inte.”
Och problemet med den amsagan är att en enskild tillståndsenhet (det finns rätt många i landet) kan berätta att vid de få fall när DNA-analys erbjuds så är det ungefär hälften av de sökande som inte längre är intresserade. Och i de fall när DNA genomförts så är det kring 70 % som anger att familjebandet stämmer och alltså 30 % som inte stämmer.
Här är det rätt intressant att påpeka att Norge gjorde en mycket grundlig undersökning av sina DNA-fall under år 2000. De erbjöd DNA-tester i 212 Somalia-ärenden, som omfattade 873 personer. Drygt hälften av dem som fick erbjudandet tackade nej och återkallade sina ansökningar. Och i de återstående fallen där proven genomfördes så stämde släktskapen i 76 %.
Kommentar: Så långt en person, en migga, som alltså vet vad som pågår inom verket och som ser och hör hur asylhanteringen ser ut – med visioner och ”pinnar” och allt. I andra medier (än denna blogg) finns i princip bara ett enda, ensidigt sätt att se på asylområdet och det krävs civilkurage och integritet för att börja visa att bilden är en helt annan (också av mig), att den är både svart och vit, inte som de pk-tongivande idag biter sig fast i som iglar: svart eller vit. Det är oerhört jobbigt och krävande att utmana den fastslagna bilden som medierna under lång tid har cementerat och alltså inte vill förändra så att den bättre står i samklang med verkligheten.
Om regeringen får höra – eller ens bara misstänker – att Migrationsverket slår blå dunster i ögonen på den så måste den väl reagera. Eller också inte. Ingen kanske bryr dig om det heller.