Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln, om den inte ligger bakom betalvägg.
Ur Henrik Sjögrens ganska långa text för FOKUS. Den börjar så här:
Tidö-regeringen utlovade ett paradigmskifte i migrationspolitiken när den tillträdde. Invandringen till Sverige skulle stramas åt kraftigt. Med ett år kvar till nästa riksdagsval lyser dock detta skifte alltjämt med sin frånvaro. Under första halvåret 2025 beviljades 44.187 personer uppehållstillstånd – vilket utslaget på helår skulle innebära närmare 90.000. Under 2023, regeringen Kristerssons första hela år vid makten, beviljades 102.000 uppehållstillstånd och förra året 94.000.
– Det är en svag nedgång, men inget substantiellt. Man kan knappast tala om ett paradigmskifte, säger migrationsforskaren Henrik Malm Lindberg på Delegationen för migrationsstudier (DELMI).
Den största kategorin hittills under 2025 är anhöriginvandrare som utgör cirka hälften. Anhöriginvandringen består i sin tur av olika kategorier, varav den största är familjeåterförening från tidigare stora asylländer i Mellanöstern och Afrika. Dessa utgör omkring en fjärdedel av hela invandringen. Mönstret har varit likartat under hela mandatperioden.
Och:
Den invandring som Moderaterna säger sig värna mest om är kvalificerad arbetskraftsinvandring. Kravet på en minimilön höjdes under mandatperioden till 80 procent av medianlönen i Sverige, för närvarande knappt 30.000 kronor i månaden.
———-
Regeringen planerar att skärpa kravet på minimilön ytterligare så att den ska ligga på 100 procent av medianlönen. Den reformen har ännu inte trätt i kraft.
Klicka på textrutan för att läsa Migrationsverkets förslag (67 A4-sidor totalt)
Kort utdrag ur Migrationsverkets förslag:
Enligt den föreslagna författningsändringen ska undantag från lönekravet övervägas för yrken med en lägsta lön under medianlönen. Av de 429 yrken som förekommer i standard för svensk yrkesklassificering bedöms 323 yrken ha en lägsta lön enligt kollektivavtal eller praxis som understiger 35.600 kr, som var medianlönen vid tillfället då underlaget upprättades.
Uppdraget har resulterat i en lista med 152 yrken med en lägsta lön under medianlönen och där behovet av arbetskraft inte bedöms kunna tillgodoses inom Sverige eller del av Sverige*. Nästa steg i uppdraget har varit att definiera migrationsrättsliga aspekter och lägga dessa till listan. Motiveringen till att 152 yrken finns med på listan är att behovet av arbetskraft inte kan tillgodoses inom Sverige eller del av Sverige och att lägsta lönen understiger medianlön.
Det har inte förekommit arbetskraftsinvandring i samtliga 152 yrken på listan. År 2023 och 2024 har Migrationsverket registrerat drygt 30 000 ansökningar om arbetstillstånd inom dessa 152 yrken. Den totala mängden jämförbara ansökningar var knappt 72 000 samma period. Migrationsverkets kartläggning visar att det i ett 90-tal av dessa yrken har förekommit ansökningar om arbetstillstånd med fler än 20 ansökningar per yrke (2023 och 2024).
För två yrken i listan bedömer Migrationsverket att det kan finnas en förhöjd risk för arbetskraftsexploatering eller annat missbruk. Dessa två yrken är kockar och kallskänkor samt städare. Bedömningen har gjorts baserad på tillgängliga data, men det finns metodologiska svårigheter med att fastlägga samband mellan risk för arbetskraftsexploatering/missbruk och visst yrke.
* Min kursivering och kommentar: Borde inte behovet av arbetskraft till stor del kunna tillgodoses genom att arbetslösa personer som redan befinner sig i Sverige görs anställningsbara?
Kommentar: Migrationsverket har, på regeringens begäran, kommit med förslag på 152 yrken som ”kan undantas från ett lönekrav som villkor för arbetstillstånd”, det vill säga undantag från krav på lön som gör att man helt klarar att försörja sig själv och inte behöver söka bidrag för sitt uppehälle. Om dessa yrken – eller ens en del av dem – undantas från kravet på en viss minimilön för att personer ska beviljas arbetstillstånd i Sverige så lär det bli mycket rörigt, precis som det blev kring den så kallade gymnasielagen, som ingen riktigt verkade komma underfund med hur den skulle tolkas. Inte minst torde en av följderna av en lag gällande arbetstillstånd med en stor mängd tänkbara – inte solklara – undantag sannolikt att resultera i en hel del kostsamma överklaganden. Man måste kunna kräva av de ansvariga att de tänker efter riktigt ordentligt före. Så att de inte efter en tid, som min finlandssvenske morfar brukade säga: ”står där med häpnadens finger i förvåningens mun” när de inser att den undantagsfyllda lagstiftningen inte fungerar. Sverige måste få på plats en rak, tydlig och lättolkad lagstiftning på arbetstillståndsområdet.
Undringar i samband med kommentaren ovan: Vad är det egentligen som gör att regeringen och riksdagen vill krångla till reglerna för invandring på det här området också? Varför kan man inte enas om, och besluta att reglerna för arbetskraftsinvandring till Sverige ska vara strikta, tydliga och klara? Inte återigen, som i så många andra fall på invandringsområdet, innehålla en mängd undantag? Varför vill man inte heller se till att den stora mängd invandrare som redan finns här och uppbär försörjningsstöd åläggs att söka alla tänkbara jobb som de skulle kunna klara av för att få behålla försörjningsstödet? För dem som inte klarar ens enkla jobb behövs utbildningar och praktik (”sysselsättning”, som det brukar kallas) kopplade till försörjningsstödet så att de kommer in i samhället på olika områden och lär sig åtminstone något och gör någon nytta. I stället för att år efter år, decennium efter decennium ”hämta pengar ur ett hål i väggen”, som jag har hört en del kalla att gå till bankomaten och där utan motprestation kunna ta ut av andra inbetalda pengar, skattemedel.