En viktig artikel kan läsas på Newsmill – som för övrigt publicerar många viktiga texter. Den här är skriven av Mauricio Rojas, som lämnade Sverige efter att han – de facto – jagades ut ur landet och fick en fristad i Madrid, Spanien:
I mitt första tyngre inlägg i invandrardebatten (min bok ”I ensamhetens labyrint” från 1993) föreslog jag en annan väg än tystnadens och förljugenhetens: ”Frågan är ändå vart tystnaden eller förljugenheten leder. Så har vår invandrarpolitik varit konstruerad, men den håller inte längre… Därför har jag valt att arbeta uteslutande inom öppenhjärtighetens råmärken.”
I min intellektuella och politiska gärning försökte jag hålla mig till detta. Priset för mitt vägval blev högt: allehanda påhopp, grova tillmälen (”rasist”, ”jävla svin”, ”onkel Tom”, ”depraverad rabulist” och ”blek husneger” är bara några exempel från en mycket lång lista), mobbning (kom ihåg ”hunden Mauricio”, en svartmuskig otäck hund med notorisk utländsk brytning som gick runt och vräkte ur sig alla möjliga tarvligheter, som blev ett återkommande inslag i ett program av SVT), allvarliga hotelser, fysiska angrepp (som tvingade mig att avsluta valrörelsen 2006 med ständig Säpo-bevakning) och, slutligen, ett slags yrkesförbud att verka inom integrationsområdet inom ramen för den i september 2006 valda borgerliga regeringen (det var Maud Olofssons bidrag till det hela). Det återstod bara att vandra vidare och det gjorde jag också.
Det måste bli slut på det tyranni som gör det möjligt i Sverige att starta medie- och andra drev mot människor som framför åsikter och presenterar fakta på asyl- och migrationsområdet! Här råder ju enligt lag åsikts-, yttrande- och tryckfrihet och inte rätt att kränka, hota, förlöjliga, förödmjuka och jaga människor med andra åsikter än man själv!