En bloggläsare har skrivit och berättat hur det gick för henne när hon och hennes sambo från ett land utanför EU sökte uppehållstillstånd för honom i Sverige. Det är samma bloggläsare som nyligen skrev och berättade om uteblivna svar på mejl från Migrationsverket och länsrätten under rubriken Myndigheter följer inte förvaltningslagen.
Det är i sanning skrämmande hur människor kan behandlas av myndigheter! Och det kan bara pågå och pågår. Den här bloggläsaren ville flytta hem från utlandet med sin sambo och så här behandlades de:
Jag antar att jag var för naiv som följde de instruktioner som fanns på Migrationsverkets hemsida, samt råden från ambassaden i Seoul, och trodde det skulle räcka. Man ska tydligen veta mer än det Migrationsverket ger ut i sin information för att gå smärtfritt genom processen.
Vi ansökte om uppehållstillstånd i september 2008 och fick avslag för att vi ansökt för tidigt i förhållande till vår beräknade ankomst till Sverige som vi uppgett skulle ske någon gång mellan januari och maj 2009. Vi skrev också att vi inte visste exakt för att det berodde på min sambos anställningsform i Korea där vi bodde.
Aldrig hade jag kunnat ana att man kunde söka för tidigt, speciellt som de uppger på hemsidan att prövningen kan ta sex månader! Mellan september och januari är det som bekant bara fyra månader…
I avslaget stod att Migrationsverket ansåg att vårt förhållande var legitimt, och att vi kunde ansöka på nytt när vi närmare visste ett datum då vi skulle tillbaka till Sverige. Det är som om Migrationsverket vill ha mer jobb att göra när de meddelar att man måste göra en helt ny ansökan!
Vi valde såklart att överklaga beslutet och hade under tiden som den första prövningen pågick kommit fram till en mer specifik ankomsttid som nu bara låg tre månader fram i tiden.
Nu fick vi avslag på överklagan också, med motiveringen att vi inte hade något bevis för vår planerade flytt. Jahapp, ja, jag hade väl onekligen varit naiv igen och tolkat deras första besked som att bevis om hyreskontrakt eller liknande inte skulle behövas, eftersom inte heller det nämndes någonstans. Varken på Migrationsverkets hemsida, i brevet med beslutet eller från ambassadens håll. För övrigt hade vi inga bevis att presentera eftersom vi nu hade lämnat Korea och inte hade en bostad som väntade på oss i Sverige ännu.
Det var nu som jag mejlade Migrationsverket och fick svaret att det är 21 dagars väntetid. Jag mejlade också länsrätten (migrationsdomstolen) som jag visste automatiskt skulle få ärendet på sitt bord, men inte heller därifrån fick jag svar. För säkerhets skull slängde jag iväg mejl till ambassaden i Seoul också, samt till ambassaden i Bangkok, där vi då befann oss. Av ambassaderna fick jag del av information om hur processen gick vidare.
Vi skickade inte in några handlingar till migrationsdomstolen. Vi hade ju inget konkret att skicka in, och ställde in oss på att få avslag och söka igen på nytt från Thailand.
Men nu hade vi tur och fick lite oväntat permanent uppehållstillstånd beviljat. I beslutet stod bland annat: ”Med hänsyn framför allt till handläggningstiden för ärenden av denna typ och till att de som personligen berörs av besluten bör kunna planera sina liv bedömer domstolen att tidpunkten får godtas.”
Är det inte underligt att inte Migrationsverket kan förstå det som migrationsdomstolen förstår? Då skulle man ju dessutom spara tid och pengar som man kunde lägga på mer komplicerade ärenden!
Det var verkligen inte meningen att skriva så långt. Men det är som du säger viktigt att konstiga bedömningar och olika tolkningar av ärenden kommer fram. I vårt fall hade Migrationsverket och migrationsdomstolen exakt samma information att ta ställning till och fattade totalt motsatta beslut. Jag kan inte föreställa mig för hur det är för asylsökande som inte har någon kunskap om svensk byråkrati.
Jag är bara glad att resan med den myndigheten är över, och tackar för tipsen om SFI:n. Jag är inte längre rädd för att vara bråkig när så behövs. Och det verkar som sagt som om det kommer att behövas.
© Vid citat, ange källan!