Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Sydsvenskan.
Först: En något märkligt rubrik om att statligt stöd ”ryker” för asylsökande som inte styrkt sin ålder och av ansvarig myndighet bedömts vara vuxna. Mer neutralt och korrekt hade nog varit att använda ordet ”upphör”…
Sedan: Det ter sig märkligt att Malmö stads stadsjurist Natalie Glotz Stade – om jag förstått det hela rätt – anser att man inte behöver bry sig om avkunnade domar och säger att kommunerna – kommunerna?! – ska gå emot de åldersbedömningar som den statliga myndigheten Migrationsverket har gjort. Hon menar alltså att kommunerna – någon/några i kommunerna; vilka? – ska ha i uppdrag att bedöma om de tycker att personer som Migrationsverket skrivit upp i ålder är eller inte är ”uppenbart vuxna”. Ett ”icke-juridiskt” och lätt anarkistiskt förhållningssätt av en jurist i en så kallad rättsstat, må jag säga. Natalie Glotz Stade:
De aktuella domarna ändrar inget i kommunernas skyldigheter att ge de ungdomar som kommunen inte uppenbart bedömer vara vuxna en god man, ett boende, skolgång och den omsorg som en ensam tonåring förtjänar att få.
”Ensamkommeriet” har i Sverige svällt över alla bräddar. 40 procent av alla ensamkommande minderåriga (som sade sig vara minderåriga) som kom till EU 2015, tog sig till Sverige. Resterande 60 procent blev asylsökande i de övriga 27 EU-länderna.
I Sverige blir det hela tiden krångligare och snårigare att hantera det problem – eller på nysvenska ”den utmaning” – som behandlingen av dessa asylsökande, till största delen pojkar och män, kommit att bli. I åratal har jag försökt uppmärksamma svenska beslutsfattare på hur rakt och tydligt unga asylsökande som kommer ensamma och inte styrker sin ålder, hanteras i Norge, Danmark och Finland. Detta i hopp om att man i Sverige skulle vara intresserade av att lära sig och ta till sig hur man i övriga Norden följer sina egna utlänningslagar och hur det hela fungerar både bättre och mer kostnadseffektivt än här. Men de svenska öronen vill inte höra och de svenska ögonen vill inte se utanför det egna landets gränser. För vem kan väl lära världens mest humanitära stormakt något? En inställning som tyvärr har gjort att Sverige knappt kan kalla sig rättsstat längre och att det blivit ett land där jurister anser att man kan strunta i domar.