Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Svenska Dagbladets sajt.
Ur Lars Åbergs text:
Samma saker inträffar nu om och om igen runtom i Sverige – mord, bomber, rån, vandalism – som, om man tror att det är svenska förhållanden som producerar denna råhet, ställer frågorna på sin spets. Polisen i Stockholm beskrev till och med i en rapport i oktober de kriminella nätverken som systemhotande. Varför har vi då skapat ett sådant eländigt samhälle? Varför är förhållandena här värre än i grannländerna? Vilket ansvar har de politiska partier som haft makten medan situationen gått över styr?
Trots överrepresentationen för personer med utländsk bakgrund bland de våldskriminella vill statsministern undvika att prata om detta som ett reellt problem när han i SVT säger att samma förutsättningar leder till samma resultat oavsett vilka personerna är. Men förutsättningarna är inte desamma; kriminella pojkar växer ju ofta upp i kriminella miljöer. Morgondagens brottslingar är barn som inte är särskilt välkomna. Man hittar dem hos vuxna med eländiga värderingar och de märks i regel redan i förskoleåldern. De behöver omhändertas och de behöver en skola som, kanske avskild från den vanliga, programmerar om dem.
Handlade det enbart om ekonomi funnes en enkel lösning: en kraftig ökning av bidragen till dem som lever ett ohederligt liv. Det sker redan en socialt motiverad överföring av pengar mellan kommuner och mellan bostadsområden i samma stad, men den omfördelningen fångar inte riktigt det faktum att fattigdom kan ha andra dimensioner än den ekonomiska.
Vad är det de unga män och pojkar som dealar knark och skjuter skarpt inte får hjälp med i det svenska samhället? Får de inte gå i skolan, har de ingenstans att bo, tar vården inte emot dem? Vilket stöd saknar de, som de skulle kunna få någon annanstans?
Tror man inte att det har någon betydelse i vilken miljö och med vilka vuxna man växer upp, försvinner allt behov av politik. Då behövs ingen statsminister. Inget kan någonsin förändras till det bättre; vätan kommer att piskas mot rutan in i evigheten.
Kommentar: Texten kräver ingen kommentar, det är bara att läsa den exakt som den är.
Lästips: Böcker av journalisten och författaren Lars Åberg. Klicka på omslagen och ”Läs mer” om innehållet och för att beställa böckerna.