Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Kvartal.

Ludde Hellberg, medarbetare i Kvartals redaktion, skriver om en ”dokumentär” som inte är dokumentär. Läs den! Eller lyssna på inläsningen av texten. Några utdrag ur densamma:

Huvudpersonen i den prisbelönta SVT-dokumentären ”Abolis resa” har sökt uppehållstillstånd i Sverige med två olika identiteter, kan Kvartal avslöja. Det finns också uppgifter som tyder på att händelseförloppet i filmen är uppdiktat.

Och:

En viktig fråga är varför Abolfazl ens skulle haft ett intresse av att byta identitet? Han skulle ha samma rätt att söka arbetstillstånd i Sverige med den identitet som han tidigare hade sökt asyl med. En förklaring kan finnas i omständigheterna kring hans utvisning, vilka också utelämnas i dokumentären.

I en dom från migrationsdomstolen framgår att Abolfazl avvek och höll sig undan efter att han fått sitt utvisningsbeslut, och att han uttryckligen sade att han inte tänkte samarbeta med myndigheterna. Detta kan leda till att en person får återreseförbud till Sverige och Schengen i upp till fem år.

Hur kan det komma sig att filmens regissör Yasaman Sharifmanesh säger:

Jag har inte tillåtelse att berätta allting.

Om det är någon som ska kunna berätta allting om den påstått dokumentära skildringen som hon regisserat, så är det väl just filmens regissör?

Hur kan det komma sig att den ansvarige (!) projektledaren hos SVT, Lars Säfström, svarar så nonchalant, nästan fientligt, på de frågor han får av Ludde Hellberg på Kvartal? Säfström representerar det skattefinansierade Public Service-bolaget Sveriges Television och borde rimligen ta de frågor och den allvarlig kritik mot det dokumentärfilmsprojekt han får, på allvar. Ett projekt som han alltså är ansvarig för.

När Kvartal förklarar att filmen tycks skildra ett osant händelseförlopp, säger Lars Säfström:

– Du verkar ju veta mer om det här då, då får du skriva det i din artikel då, eftersom du verkar vara så insatt i de här frågorna.

Kvartal förklarar än en gång att tazkiran är utfärdad för en identitet, som sedan i filmen används för att få ett pass med en annan identitet – och frågar varför den farliga resan då behövde genomföras?

– Du menar att det inte heller stämmer alltså, eller vadå? Jag förstår inte riktigt vad du har för problem med det, att han reser till… är det nåt som är hittepå eller?

Ja, det förefaller ju så. Eller tycker inte du det?

– Nej, det tycker inte jag. Men den diskussionen får du väl ta med Yasaman då, hon får väl förklara hur det har gått till.

För SVT:s dokumentärfilmsansvariga kan det vara av intresse att ordet ”dokumentär” av Svenska Akademien definieras/förklaras så här:

 

 

 

 

 

Kommentarer: På SVT undergräver anställda själva nästan dagligen, i stort som i smått, sin egen legitimitet. Anställda, avlönade av folket som beter sig slarvigt och nonchalant bidrar till sina uppdragsgivares – alltså skattebetalarnas – misstro och missnöje med verksamheten. Dessutom visas allt oftare stora brister i hur Public Service (SVT, SR och UR) rapporterar och i hur Public Service-folket skyller ifrån sig när grava felaktigheter påpekas. Alla verkar helt enkelt inte till fullo förstå sitt uppdrag. Tyvärr spiller den tilltagande misstron också över på dem som sköter sina jobb på ett hederligt och bra sätt.

Också vad gäller språket finns massor att säga. Rubriker och texter är fulla av fel, felstavningar, felaktigt särskrivna ord, felaktig grammatik. Och när man tycker att en dokumentär, som bekostas av skattemedel, kan få vara hur påhittad och konstruerad som helst och man undanhåller ytterst relevanta fakta så som man gör vad gäller den ovan omskrivna, så kallade, dokumentären, då är isen så tunn att schabraket Public Service snart brakar igenom den.

Det är inte rätt att folket via skattsedeln ska tvingas betala för sådant som här beskrivits.

© denna sajt.