Intressant!
Kristdemokraterna upprepar en del som de tidigare sagt och meddelar också något nytt på sin Facebooksida inför det första mötet i den parlamentariska migrationskommittén idag. Under rubriken Familjeåterförening och försörjningskrav sägs nu följande:
Det förslag som partistyrelsen tagit ställning för innebär att försörjningskrav ställs för samtliga anhöriga som man vill få till Sverige, utom egna minderåriga barn.
Kommentar: Vid ett första påseende tycker man att det ju inte är något nytt jämfört med hur det varit och hur det också är idag. Men sedan inser man att det finns en skillnad, nämligen att Kristdemokraterna nu anser att make/maka ska omfattas av försörjningskravet, vilket inte varit fallet tidigare, i varje fall inte i praktiken.
Om jag förstår det hela rätt så vill Kristdemokraterna nu att anknytningspersonen i Sverige ska ha ett jobb som han kan försörja sig och sin make/maka på (alltså inte vara bidragsförsörjd) och, får man anta, men det sägs inte i texten: att det ska finnas en bostad för familjen när den kommer. Fortfarande ska dock barn under 18 år, som ibland kan vara rätt många, försörjas av skattebetalarna.
Det är vad jag utläser ur Kristdemokraternas Facebook-uppdatering.
Mer information lär komma och då får vi också se om jag har förstått ovanstående rätt eller om det är något mellan raderna som jag har missat. Stämmer ovanstående, det vill säga att anknytningspersonerna utan undantag ska ha jobb som de kan försörja sig själva och hitkommande makar på samt bostad för sina familjer ordnade, så är det ett bra steg i rätt riktning av Kristdemokraterna. Men det måste också göras klart klart att samma krav ska ställas på hitkomna som varit här i minst två år (”etableringstiden”), som på alla andra invånare i Sverige när det handlar om socialbidrag. Alltså att huvudprincipen ska vara att alla försörjer sig själva och sina familjer och att socialbidrag (om man behöver samhällets stöd) ska sökas och beviljas på samma villkor för alla, oavsett bakgrund.
Kristdemokraternas nya inställning är förstås ett steg i rätt riktning, men mycket, mycket, mycket mer behövs för Sverige
– har inte samhällsresurser att ta emot tiotusentals barn och unga eftersom det inte finns skolor och lärare
– har inte vårdresurser (hälso-, sjuk- och tandvård) för alla tiotusentals vuxna, barn och unga som kommer att komma
– har inte bostäder åt alla som vill komma, många har stora familjer och Sverige har brist på bostäder (särskilt stora sådana) som de har råd att betala hyran för
– har inte klarat av att integrera hundratusentals människor som befinner sig i landet och som lever sina liv som om de var kvar i sina hemländer där helt andra normer och värderingar och syn på våld och människovärde råder.
Kristdemokraterna vill också Reformera utlänningslagen och säger:
Men även om asylmottagandet är stort, är det bara en del av helheten, och en migrationsutredning behöver belysa alla delar av utlänningslagen. I nuläget är anhöriginvandringen långt mer än dubbelt så stor som asylinvandringen. Även där måste vi prioritera.
Här finns det verkligen mycket att tänka på och se över. Jag har skrivit en hel del om det genom åren, men ska på nytt skriva om en del förslag som borde implementeras snarast och inte om tre år.
Alla partier har, mycket för sent, börjat vakna eller rent faktiskt vaknat upp till ett fruktansvärt svårt läge i landet som de (van)styrt på asyl- och migrationsområdet i decennier. När nu uppvaknandet skett och Sverige de facto blivit farligt för alla och envar och när de nordiska länderna börjar fundera över gränskontroller eller andra åtgärder för att skydda sina medborgare mot det våldsamma och farliga grannlandet Sverige, så är klockan inte längre fem i tolv, den är drygt fem över 12. Att försöka låtsas som om det inte är så är förutom urbota dumt också oförskämt.