Klicka på textrutan för att läsa hela texten på UNTs sajt.
Ur Sakine Madons ledartext:
Förutom att dela ut ogrundade rasistanklagelser till höger och vänster hade Kamali vid den här tiden gjort avtryck i debatten om hederskultur. Kamali påstod att det inte existerar någon ”speciell hederskultur”, att det var en myt som byggde på ”djupa fördomar”. Detta trots att Fadime hade mördats vintern 2002, och fler offer för hedersmord innan det.
* * *
Härom året stänges Kamali av som forskare vid Mittuniversitetet, där han anklagas för att ha hotat rektorn.
* * *
Varför är det som hände för 15-20 år sedan relevant i dag? Svaret är att det fick betydelse för hur integrationspolitiken utvecklade sig. Westholm och hans kolleger brännmärktes, och de som ifrågasatte anklagelserna mot dem riskerade också att pekas ut som rasister. Det skickade en tydlig signal till politiker, tjänstemän och andra som hade med integrationsfrågan att göra.Rationella argument och empiri offrades till förmån för polarisering och identitetspolitik. Tonläget i integrationsdebatten skrämde iväg forskare och öppnade fältet för populism. Det ”vi och dem” som skulle motverkas, stärktes i stället. Varken forskningen, integrationen eller antirasismen har gynnats eller gynnas av det.
Det var en galen tid då, i början och mitten av 2000-talet, när Masoud Kamali fick skapa oreda kring mycket som kanske (ingen vet förstås säkert) hade kunnat se annorlunda ut idag om inte så många hade lyssnat på hans utopiska förslag. Bland dem i hög grad Mona Sahlin. Bra att det skrivs om detta nu, men motståndet mot galenskaperna borde ha varit betydligt starkare redan då. Nu är det, som min salig morfar brukade säga: ”för sent att stiga tidigt opp”.
En gång vid ett tillfälle som jag bevistade och som ägde rum i riksdagen, talade Kamali om ett av sina integrationspåhitt som gick ut på att invandrare i ”vissa områden”, bland dem Botkyrka, genom lagstiftning skulle ges förtur till olika jobb. Jag minns inte helt säkert, men har för mig att skattebefrielse också ingick i hans högtflygande, verklighetsfrämmande förslag. Exakt hur han formulerade sig kommer jag inte ihåg. Men jag kommer ihåg att han inte gillade att ordet ”invandrare” användes om oss som har invandrat (!). Han blev mäkta irriterad över mina frågor om huruvida han menade att också välutbildade och arbetsamma finska invandrare som bor i till exempel Botkyrka ska omfattas och om han trodde att det skull bli rusning till att bosätta sig i dessa enklaver för att ha laglig förtur till jobb och, som jag alltså minns det: skattebefrielse under viss tid. Det var inte nådigt att ifrågasätta Kamalis idéer och förslag, han gillade absolut inte att bli ifrågasatt eller emotsagd.
Mina egna texter om denne säregne man som getts så mycket utrymme i den svenska samhällsdebatten och så stora uppdrag, finns här på sajten och en text publicerades på Svenska Dagbladets ledarsida. Notera att den första texten är skriven redan år 2005.
• Masoud Kamali utreder vidare – 31 augusti 2005. Ur texten:
Nu har Masoud Kamali, regeringens diskrimineringsutredare, återigen kommit med ett mycket konstigt och, som jag ser det, fullständigt ogenomförbart förslag:
Lagstifta om företräde till jobb för utsatta grupper.
Dessutom tycker han att man ska
upprätta medborgarråd bestående av personer bosatta i marginaliserade och stigmatiserade områden, som ska bli samtalspartner för de myndigheter som ansvarar för regional utveckling, välfärdsorganisering, arbetsmarknad, boende, utbildning m.m.
• Integration – nej tack! – 11 juni 2006. Ur texten:
Masoud Kamali, som utreder hur diskrimineringen i Sverige ser ut (!?), säger, i Sveriges Radio lördagsintervju den 10 juni:
Lägg ned Integrationsverket och ge människor från utsatta områden företräde till jobb.
* * *
Vilka områden ska klassas som ”utsatta”?
– Vem/vilka ska klassa områden som ”utsatta”?
– Vilka definitioner ska gälla för klassning som ”utsatt område”?
– Ska ”företräde till jobb” gälla alla som bor i områden som klassats som utsatta? Norrmän? Finländare? Tyskar? Svenskar?
– Tror Masoud Kamali att människor vill klassas som utsatta och att deras bostadsområden ska klassas som ”utsatt”? Har han ens frågat folk som bor i de områdena som han anser vara ”utsatta”?
– Tror Masoud Kamali att hans klassning av människor och områden går att pracka på arbetsgivare? Är det hans bedömningar som ska styra vilka personer företag och verk ska anställa?
• Mr “Drama Queen”! – 8 augusti 2006. Ur texten:
Och på samma tidnings debattsida, Sidan 4, skriver före detta migrationsministern Jan O Karlsson under rubriken Korkat, Kamali bland annat att:
Det är djupt skakande. Masoud Kamali förminskar, bagatelliserar lidandet för alla de människor som försmäktat i världens tortyrkamrar.
• Åtta miljoner åttahundranittiotretusenåttahundratrettiosju kronor – 13 augusti 2006. Ur texten:
Kostnaden har stigit lite sedan jag skrev senast. Alltså för utredningen Om makt, integration och strukturell diskriminering som regeringen via justitiedepartementet har bett professor Masoud Kamali – eller borde jag kanske skriva ”professor” på samma sätt som Masoud Kamali skriver ”journalist” om Dilsa Demirbag-Sten – göra. Kritiken mot den här utredningen har varit närmast kompakt efter de delrapporter som hittills presenterats. Man har också förundrats över utredarens stötande uttalanden om att han i Sverige blivit bemött på ett sätt som är värre än tortyren i Iran.
Stötande är sannerligen också att regeringen pytsat ut sådana enorma summor för den här ”vi och dom”-utredningen! T.o.m. juli 2006 har den nämligen kostat oss alla som betalar skatt 8.893.837 kronor! På nio tättskrivna A4-sidor kan man läsa hur dessa nästan nio miljoner har fördelats och använts. Det är skrämmande läsning, särskilt med tanke på att detta bara är en av regeringens hundratals mer eller mindre oviktiga utredningar som utförs av utomstående – trots att det lär finnas ca 4.500 anställda inom regeringskansliet.
• Orbacks sågning av Kamalis utredning – 18 augusti 2006. Ur texten:
Var det här värt nio miljoner kronor? Tycker skattebetalarna det, det var ju deras pengar?
Varför stoppade inte Orback den här dyra, skenande utredningen för länge sedan när han såg vartåt det barkade? Han har ju fått de tidigare rapporterna och vetat vad Kamali skulle komma att presentera? Hur är det möjligt att Orback, trots att han visste att han måste ha varit kritisk mot det hela redan när han läste de redan avlämnade rapporterna, ändå lät det rulla på och bara fortsatte att pytsa ut skattepengar? Och varför sänder han den här jätteutredningen på remiss när han tycker att den har så många brister?
• Om utredningen om strukturell diskriminering m.m. – 20 augusti 2006. Ur texten:
Ur Lars Åbergs artikel i GöteborgsPosten:
Några tusen kamaliska rapportsidor kan enkelt sammanfattas så här: människor som invandrar till Sverige flyttar inte från problem utan till dem. I DN 6 augusti 2006 hävdade Masoud Kamali följdriktigt att han som utredare i Sverige har blivit mer illa behandlad än när han under ett år torterades i ett fängelse i Iran.ur min text:
Just nu pågår 200 regeringsutredningar samtidigt. Masoud Kamali behövde nio miljoner kronor för att producera sin rapport som knappast kommer att leda till någonting alls, men om man till exempel räknar med att utredarna i genomsnitt begär fem miljoner kronor per utredning så kostar de 200 utredningarna en miljard skattekronor. Vill folket verkligen lägga så mycket på utredningar som absolut inte alltid leder någon annanstans än till hyllor där de samlar damm?
• Ur riksdagsprotokoll 21 februari 2007 om felaktigt utbetalda miljoner – 22 februari 2007. Ur texten:
Här finns ett mycket konkret ansvar att utkräva från de statsråd som hade ansvaret för integrationsfrågan under den här perioden. Det första heter Mona Sahlin. Hon hade ansvaret mellan 2000 och 2004 för integrationspolitiken. Det är precis 2004 som analyserats mera djupgående här. Vad gjorde Mona Sahlin under dessa fyra år? Hon pratade mycket, det vet vi. Hon tillsatte också en utredare som heter Kamali och som sade att alla svenskar är mer eller mindre rasister. Men vad gjorde hon under fyra år för att rätta till kända, erkända, dokumenterade brister i integrationspolitiken? Ingenting, enligt den här rapporten.
• Sakine Madon är inte Kamali – 31 juli 2010. Ur min kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida:
Många minns säkert
Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering (SOU 2006:79), som Masoud Kamali för fyra år sedan gjorde på uppdrag av Mona Sahlin. Denna utredning (för nio miljoner skattekronor) anklagade i princip hela samhället för ”strukturell rasism” och tyckte att invandrarna (som kollektiv) skulle ges positiv särbehandling och att invandrartäta bostadsområden skulle vara ekonomiska frizoner. Integrationsminister Jens Orback tyckte dock inte att förslagen om att diskriminera majoritetsbefolkningen till förmån för minoritetsbefolkningen var något att satsa på. Niomiljonersutredningen hamnade snart som tjock dammsamlare på hyllorna hos myndigheterna och politikerna.Helt andra tankar och tongångar står att finna i en skrift författad av skribenten Sakine Madon åt Ohlin-institutet. Den har rubriken Sluta särbehandla! och inleds med orden:
”Förorter med omfattande sociala problem. Bränder och gängbråk. Bidragsberoende, segregation och arbetslöshet. Det är vad svensk integrationspolitik förknippas med.”
• Är ”verklighetsfrämmandeskap” ett plus för ministrar i Sverige? – 24 februari 2012. Ur texten:
Läs också integrationsminister Erik Ullenhags debattartikel på SVT Debatt: Det måste bli billigare att anställa i utsatta områden. I artikeln berättas att
Regeringen har tillsatt en utredning för att se hur ett system med nystartszoner i utsatta områden skulle kunna utformas. Syftet med nystartszoner är att det ska skapa dynamik i utsatta områden och öka sysselsättningen.
Återigen ska skattepengar kastas ut på en ny utredning om något som en vanlig, normalt tänkande människa från början kan inse inte är genomförbart eller ens önskvärt. Likhet inför lagen, jämställdhet, icke-diskriminering – vart tog alla de så fina och viktiga begreppen plötsligt vägen när Ullenhag började tänka på vad han kunde skapa en ny utredning om?
* * *
Om nu regeringen prompt vill gå ifrån den sedan länge rådande likabehandlingsprincipen i ”nystartszoner” – utan att i demokratisk ordning tillfråga folket dessutom – genom att införa de ullenhagska nystartszonerna (tidigare föreslagna av Masoud Kamali som också kallade jämställdhetsminister Nyamko Sabuni för ”husneger” – läs bland annat nedan), på vilka andra områden kan vi förvänta oss att diskriminerande och särbehandlande åtgärder kommer att införas? Ge gärna klart besked – och det gäller hela regeringen, inte bara Ullenhag för sådana här påhitt kan knappast en ensam minister driva igenom, han måste ha regeringens stöd för det.
• Mona Sahlin: ”Jag är mer orolig i dag än vad jag var för ett år sedan.” – 1 maj 2015. Ur texten:
Jag är mer orolig i dag än vad jag var för ett år sedan. När jag pratar med en förskollärare som säger att barnen på hennes förskola leker IS på gården, eller när jag hör om unga som frågar: ”Är du sunni eller shia?”, då har det gått mycket längre än vad jag trodde.
Den som säger det i en intervju på ledarsidan i Expressen under rubriken Ungarna leker IS på förskolan, är Mona Sahlin.
Thomas Gür skriver i samma inlägg:
Jag gillar Mona Sahlin som person och jag gillar att hon också medger att hon t ex tagit grovt fel på frågan om integrationen och om hedersförtryck och hedersvåld (det var trots allt hon som gav Masoud Kamali den plattform från vilken den svenska diskussionen kring hedersvåld kom att ta en stor skada i rätt så många år).
• Jämmerligt med Carin Jämtin, partisekreterare, S. – 6 mars 2016. Ur texten:
Thomas Gür:
Ett svenskt talesätt: Så kan det gå, när inte haspen är på.Socialdemokratin har inte haft haspen på i migrationspolitiken efter det att Mona Sahlin i slutet av 90-talet sålde ut frågorna till Masoud Kamali & Consortes och eldade på med ”strukturell rasism” med mera. När sedan Jens Orback lade den utredningen i runda arkivet 2005, och Alliansregeringen tillträdde, har S inte gjort någonting för sin politikutveckling, utom motståndet mot reformen om arbetskraftsinvandring 2009. Sedan, oerhört dumt nog, anammade S Migrationspolitiska överenskommelsen från mars 2011, i augusti 2014 och lät efter valet MP fortsätta att diktera svensk migrationspolitik. Ett lika korkat beslut som den som Alliansen tog alltså.
Alla märkligheter som sades om nyfascism, inget tak och alla Halleluja- och Refugees Welcome-möten var i grunden miljöpartistiskt tungomålstal. Och nu står man med osnuten näsa, skägget i brevlådan och byxorna nere på en och samma gång.
Slutkommentar: Hur många meningslösa utredningar till enorma kostnader pågår just nu, trots att det finns tusentals och åter tusentals människor anställda i regeringskansliet? Hur har man utvärderat de enormt dyra och långdragna utredningar som man satte Masoud Kamali att göra? Beloppen låter även idag, 15 år senare, gigantiska. Hur mycket de kostat i dagens penningvärde vet jag inte, men en rejäl uppräkning blir det om man skulle räkna ut det. Hur länge kan slöseriet på detta och mängder av andra områden bara få rulla på?