Klipp ur Expressen Kultur den 29 februari 2008
Anders Mildner skriver om (avlönade) skribenter som påstår att andra (oavlönade, för det mesta) skribenter behöver dem (de avlönade) "för att ha något att säga". Och han citerar en Pia Bergström på Aftonbladet som anser att "bloggarna parasiterar på de etablerade skribenternas journalistiska vedermödor". Notera: den här meningen är inte korrekt. Man kan absolut inte "parasitera på vedermödor" (se betydelsen av ordet längst ner). Man kan parasitera på sådant som "arbete", "rikedom", "kunskap" och "framgång" men inte på "vedermödor". Ska man man skälla på folk som man ser ner på så bör man kanske sopa rent framför sin språkliga dörr först.
Det som Anders Mildner citerar är på flera plan bland det mest korkade jag har läst på ett tag. Och tänk så småsint att generalisera så! Varför tala om att vi oavlönade skribenter parasiterar på avlönade skribenters arbete när det i så fall är minst lika vanligt att de ofta sitter på sina häckar på sina redaktioner och surfar runt på sina datorer och plockar upp våra tankar och idéer? Ibland också mina, vilket jag givetvis inte påstår att just denna Pia Bergström gör eftersom jag inte vet om hon gjort det. Jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin skulle ha läst något av henne. Jag har dock flera gånger sett ordagranna citat från min blogg i avlönade skribenters texter i tidningar över hela landet. Men tror någon att de håller sig till sina egna journalistiska regler och anger källor och ger credit till den/dem som – ofta oavlönat, som sagt – avslöjat händelser, tagit fram fakta, myntat nya uttryck eller tänkt nya tankar? Icke! De avlönade, redaktionssittande är inte för fina för att norpa andras texter men de är för fina för att erkänna att de gjort det! Medan oavlönade, seriösa bloggare som inte ens är på minsta sätt skyldiga att göra det, mycket ofta anger sina källor .
Pia Bergström talar om oss seriösa bloggare som "pyjamasbloggare" som är "nihilister" och säger dessutom att vi är "intighetens apostlar". Här, återigen, tar hon sig vatten över huvudet rent språkligt. På vilket sätt skulle vi oavlönade, seriösa skribeter vara "nihilistiska", d.v.s. "förnekare, anarkister, revoltörer" och "samhällsomstörtare" (enligt Norstedts Ord för ord)? Och vad är "intighetens apostlar" för larv? Kan man ta sådana här skriverier på allvar? Av en avlönad skribent som tar sig själv på stort allvar men inte ens använder språket på rätt sätt? Knappast.
Bland bloggarna, precis som bland avlönade både aktivt grävande och redaktionssittande, internetsurfande skribenter, finns alla sorter. Att man, enbart för att man är avlönad och sitter på en tidningsredaktion, alltid skulle ha bättre och viktigare saker att säga än bloggarna som ofta skriver av starkt intresse och engagemang och med minst (med betoning på "minst") lika mycket kunskap som de avlönade är ju barockt.
Och vad har förresten den bloggföraktande Pia Bergström gjort för avtryck någonstans? Jag hade aldrig ens hört hennes namn. Vad då "intighetens apostel"? Jag kan ju hitta på ett eget lika diffust och meningslöst uttryck: t.ex. "okunnighetens lärjunge" eller "ignoransens sinnebild".
Vedermöda (enligt Norstedts Ord för ord) = stort obehag, tungt besvär, stor svårighet, betryck, besvärlighet(er), vedervärdighet(er), svår hemsökelse, hård prövning, olägenhet, motgång, lidande. Varför skulle någon vilja parasitera på andras stora obehag och besvärligheter?