Nästan var fjärde anställd på Migrationsverket anser att mobbning förekommer på arbetsplatsen, enligt verkets arbetsmiljöenkät. Det berättar ST Press, Statstjänstemännens fackförbunds tidning.
Hur verksamheten kan skötas när så många anställda upplever sig mobbade och känner att arbetet är mycket styrt och det bara är ”produktion” och resultat som räknas, kan man undra.
Genom åren har ett antal miggor berättat här på bloggen (under kategorirubriken Asyl&Migration), om frustration, om folk som inte förstår vad de sysslar med, om otydliga budskap från ledningen, om nya påbud och ständiga omorganisationer, om asylsökande som berättar uppenbart falska historier, om asylsökande som berättar sanningsenliga historier med hemska ingredienser, om asylsökande som helt enkelt struntar i att komma till sin egen asylutredning, om oförskämda offentliga biträden etc, etc. Om hur det räknas ”pinnar”, d.v.s. hur många beslut som ”producerats” och om hur avdelningar slagits sönder i mindre enheter och om hur ständigt nya chefer med mer eller mindre goda ledaregenskaper har tillsatts. De har berättat om hur media och organisationer ständigt har kritiserat deras arbete. Miggor har också berättat om hot om våld (från asylsökande och deras släktingar när besluten varit negativa eller dröjt ”för länge), och om JO-anmälningar och utskällningar från offentliga biträden. Och många miggor har upplevt som det värsta att känna pressen från olika håll att fatta beslut som inte överensstämmer med vad lagen säger.
När personalen dessutom, i så hög utsträckning som var fjärde anställd, känner sig mobbade på sin arbetsplats så vore det ett mirakel om Migrationsverket var en välfungerande myndighet! Det är bara att konstatera, som jag gjort offentligt i åratal: Asylhanteringen har havererat! Och det är inte bara asylsökande som ”mår dåligt” (som det alltid heter), det är också miggor som gör det.