Det tar inte slut! Statssekreteraren fortsätter använda sin position i regeringskansliet till att ladda om och skjuta på budbäraren. Nästa kanonad är införd i Gotlands Allehanda den 28 juli under rubriken Ingen lista. Jag kommenterar hans text här:

JS: Marit Wager för en diskussion om romer (GA: 20/7, 26/7, 27/7) som tyvärr inte baserar sig på fakta. Jag har redan påpekat vissa förhållanden men känner mig tvungen att upprepa det viktigaste:

MW: Jag heter ”Merit”, och det vet han. Det är ett sätt att försöka förringa en människa, att inte ens bry sig om att stava hans/hennes namn rätt. Men det biter inte på mig.

JS: Det har aldrig funnits några ”80 miljoner i 20 år” för romer och därmed inte heller möjlighet att frånta romer dessa pengar.

MW: Så här står det i ett av de många dokumenten som producerats:
”Romadelegationen har beräknat att det skulle behövas runt 80 miljoner kronor i statsbidrag årligen till ett ansvarigt organ som ska driva de romska frågorna. Och sekretariatet måste finnas i minst tjugo år för att bygga en stabil grund.”

JS: Delegationen för romska frågor bestod inte av endast svenskar. Den hade 8 ledamöter, varav 4 med romsk bakgrund.

MW: Jag har aldrig påstått att delegationen för romska frågor bestod endast av svenskar! Inte någonstans, någonsin har jag skrivit så. Jag har vidarebefordrat vad en del romer berättat – och som jag själv kunnat utläsa ur diverse handlingar – att svenskarna har varit ”chefer”, d.v.s. lett arbetet.

JS: Med tanke på att romer var representerade i delegationen, bland experter och i referensgruppen är det svårt att påstå att utredningen ignorerade romernas vilja.

MW: Kanske är det dags för Selimovic att själv ta del av alla handlingar och inte bara uppmana mig att göra det! Jag har läst otaliga dokument där deras frustration har varit stor över att de inte tagits på allvar. Jag har citerat ur det sexsidiga dokumentet med minnesanteckningar som tre romer, som träffade Selimovic den 30 april, nedtecknat. Läs tidigare inlägg här på bloggen (se nedan), där finns deras ord. Dessutom: här kan envar ta del av vad representanter för fem romska riksförbund och ett 70-tal medlemsföreningar skrivit i sitt remissvar SOU 2010:70, daterat 2011-03-24. Några citat:

Romerna har med en viss besvikelse och stor förväntan följt Sverige Delegationen för mänskliga rättigheters arbete och är en aning besvikna över den bristande dialog och samråds intresse som påvisats från de berörda. Trots både via skriftlig kommunikation som telefonsamtal har inget intresse påvisats från Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige av att träffa eller föra samtal med de romska organisationerna. Istället har enskilda personer med romsk etnicitet varit den enda kontakten i frågor som rör romer. Dock har vi inte under dessa fyra år alls överhuvudtaget inbjudits till någon from av träff eller dialog trots vikten av att inbjuda och föra dialog med det romska civilsamhället. Vi har inte heller erhållit någon information, delaktighet eller insyn i detta väsentliga arbete som bedrivits.

Och:
Vi stödjer till fullo och menar att förslagen av att fokuset i arbetet ska vara framåtsyftande i den bemärkelsen att de ska vara ägnade att förebygga, motverka och förhindra att de mänskliga rättigheterna kränks, snarare än att fokusera på kränkningar som redan ägt rum.

Samt:
Vi vill känna ett bättre samarbete med och i Delegationen för mänskliga rättigheter
i Sverige och deras fortsatta arbete. Vi hoppas gärna få in från oss själva invalda representanter som kan mer konkret bevaka och driva de romska intressefrågorna.

Vi vill äga våra egna frågor och ha rätt att själva utse och välja våra representanter.

Vi vill bli behandlade på samma villkor som de övriga erkända minoriteterna.

Här följer ett viktigt citat ur ett brev från styrelsen för Delegationen och Forum med Romer och Sinter till integrationsminister Erik Ullenhag i juni 2011, som man får hoppas har kommit fram till departementet och vederbörligt registrerats:

Vi har inom våra organisationer diskuterat klart förslaget gällande ett romskt kansli/sekretariat och kommit fram till att vi inte kan ställa oss bakom eller stödja förslaget på grund av att ett tilltänkt myndighetsstyrt kansli/sekretariat än en gång utesluter oss romer från den lagstadgade dialog mellan statsmakten och den nationella minoritet som vi har rätt till.

Styrelsen för Romska Delegationen har nu varit i kontakt med samtliga berörda föreningar, delgivit dem informationen och fått ett klartecken på att de stödjer ett avståndstagandet av statsmaktstyrandet och därmed inte ställer sig bakom ett statsmaktsstyrt kansli eller sekretariat i det som rör romerna i Sverige under de föreslagna 20 år.

Och här, i remissvaret SOU 2010:55 från december 2010, kan man bland annat läsa:

Vi romer anser det inte vara aktuellt med en sanning och försonings kommitté speciellt med hänvisning av att varken de bakåtliggande eller nuvarande fakta stödjer behovet.

JS: Det stämmer inte att majoriteten av remissinstanser ”sågar förslaget” om ett romskt sekretariat. Hade Wager läst remissvaren på utredningen hade hon insett detta.

MW: Något sådant har jag aldrig någonsin påstått och när Selimovic skriver så, då far han med uppenbar osanning. Men läs gärna remissvaren, som citeras och länkas till ovan. Jag har varit noga med att tala om att den här nationella minoriteten är splittrad och att alla inte tycker lika. Men att många är starkt missnöjda, frustrerade och känner sig överkörda. Det är fult att ljuga!

JS: Det har fram till dagens datum inte inkommit någon protestlista. Inte heller till Andreas Bergströms mail, som Wager påstår.
Regeringen arbetar i samråd med romer med att ta fram en strategi för att förbättra situationen för den romska gruppen. Detta arbete kräver uppriktighet och ärlighet. Mycket mer än en debatt som bortser från grundläggande fakta.

MW: Jag har ingen aning om hur rutinerna i regeringskansliet, eller snarare på integrationsdepartementet, fungerar eller inte fungerar. Kanske har det råkat vara datorhaveri just den 14 juli. Annars borde ju namnlistan ha registrerats hos registratorn, men där fanns den inte när jag kontrollerade det. Den var skickad direkt till politiskt sakkunnige Andreas Bergström, till hans e-postadress. Och ”uppriktighet och ärlighet” – I’m all for it!

Jag skickade en slutreplik till Gotlands Allehanda. Jag trodde att jag, enligt gängse kutym, hade rätt att få sista ordet, eftersom det var jag som skrev det första inlägget i vad som sedan utvecklades till en debatt. Dock fick jag besked om att Selimovic insisterat på att få sista ordet och att man på Gotlands Allehanda beslutat att han får det. Ovanstående kommentarer till Selimovics andra replik är dock betydligt mer uttömmande än min slutreplik.

Läs också:
”Om att kuva en nationell minoritet” – 21 juli 2011
Statssekreteraren hos integrationsministern har replikerat på min krönika – 26 juli 2011
”Selimovic ignorerar dem det gäller”
– 27 juli 2011
Några kommentarer från romskt håll
– 28 juli 2011

© Denna sajt.