I ÖstersundsPosten den 8 augusti kan man i artikeln Kommunen överklagar beslut om resebidrag till flykting läsa att:

En ensamkommande flyktingpojke ska få en besöksresa till Iran betald av kommunen, det slår Förvaltningsrätten fast i en dom. Men nu överklagar kommunen domen till Kammarrätten.

En ensamkommande 16-åring som fick uppehållstillstånd i maj i fjol i Sverige ansökte hos kommunen om extra bidrag för att betala en besöksresa till sin familj i Iran, där hans mamma och syskon bor.

Kommunen avslog ansökan med hänvisning till att resan inte på ett tillfredsställande sätt kunde garantera 16-åringens säkerhet och att det bidrag som pojken redan tillhandahöll av kommunen var tillräckligt för att finansiera resan på egen hand.

Man häpnar först över att en asylsökande som fått uppehållstillstånd i Sverige av skyddsskäl gentemot – i detta fall – Iran

1) ens kommer på tanken att resa tillbaka till det land gentemot vilket han bara för drygt ett år sedan påstått sig ha så allvarliga skyddsskäl att han måste beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige
och
2) har mage att begära att en sådan resa ska betalas av svenska skattebetalare

Knappt har man hämtat sig från förvåningen över detta förrän man blir ännu mer förvånad, för att inte säga chockad över att Förvaltningsrätten i en helt obegriplig dom slagit fast att pojken ”hade rätt att få resan betald av kommunen”. Kommunen = skattebetalarna, alltså. Trots att han alltså har fått skydd mot landet som han nu, plötsligt, tycks kunna resa tillbaka till utan problem.

Och nu kommer det kanske mest hårresande i hela historien. Förvaltningsrätten skriver nämligen i sin dom:

Dessutom har han enligt sin kultur ett ansvar för familjen fastän han är ett barn.

Nu har det slagit slint riktigt ordentligt hos dem som suttit och fattat beslut i domstolen! Så pass rejält att domen måste överklagas – vilket kommunen alltså också gör. För det kan väl ändå inte vara kulturen i en asylsökandes hemland som ska styra eller påverka svenska domstolar?

Att först se pojken som ”ensamkommande barn” och bevilja honom uppehållstillstånd (Varför? Vilken var anledningen att han gavs uppehållstillstånd när han uppenbarligen har familj hemma i Iran dit han nu vill återvända?) och sedan se honom som vuxen med ”ansvar för familjen” – det är ju helt uppåt väggarna! En svensk myndighet, Migrationsverket, har sett pojken/mannen som ett ”barn”, en annan svensk myndighet, Förvaltningsrätten, ser honom som vuxen! Hur ska ni ha det? Måtte Kammarrätten ha mer vett och sans än Förvaltningsrätten, annars är vi riktigt illa ute och kostnaderna för ”nyanlända” eller ”nysvenskar” eller vad man vill kalla dem kommer att nå ännu mer astronomiska höjder än de gör redan nu, när vi ska börja bekosta resor för ”barn i Sverige, med ansvar för familjer i utomeuropeiska länder”!!!

Migrationsverket bör dessutom – ex officio – omgående se över sitt beslut att ge den här pojken/mannen PUT. Det ter sig uppenbart att det finns skäl att återkalla detta eftersom han utan problem kan resa tillbaka för att umgås med släkten. Kan han det så kan han också stanna hos dem och inte bli försörjd och omhändertagen i ett främmande land som Sverige!

© Denna blogg. Korta