Det kan ibland vara intressant att ta del av historiska fakta, hur man historiskt hanterade vissa samhällsfenomen eller -problem, hur man tänkte i en helt annan tid.

 Klicka på bilden för att läsa om Hjalmar Branting.

I finlandssvenska Hufvudstadsbladet av den 24 maj 1912, det vill säga för exakt 110 år sedan idag när detta skrivs, kan vi i en text under huvudrubriken ”Skandinaviska nyheter” bland annat läsa att ”hr Branting”, det vill säga Hjalmar Branting vid tidpunkten partiledare för Socialdemokraterna, den 23 maj 1912 i den svenska riksdagen anhöll om att få interpellera civilministern rörande övervakningen av ryska och finska medborgare i Sverige. Han uttryckte bland annat:

Om sådana personer under de år de vistats här, icke överträtt de i cirkuläret skisserade förhållningsreglerna, icke framträtt vid behandling av allmänna frågor eller blandat sig i svensk politik, icke givit fog för någon anmärkning mot sin handel och vandel, måste de dock känna det allt tyngre och mera kränkande, att de dock icke blott sakna svenska medborgares andel i rätten till sjukhjälp, fattigvård och dylikt, utan i stället hållas kvar under ovärdig polisuppsikt.

Rapporten i Hufvudstadsbladet från grannlandet Sverige avslutas:

Det torde i varje fall med skäl kunna sättas ifråga, om det vore alldeles så rådligt att efter herr Brantings önskan helt och hållet släppa efter polisuppsikten över dessa stundom något oroliga gäster.

Klicka på textrutan för att förstora den.

HUFVUDSTADSBLADET 23 maj 1912

Hjalmar Branting ville alltså upphäva bestämmelsen om övervakning av ryska och finska undersåtar i Sverige. Detektivchefen, tillika stadsfiskalen i Stockholm, Lidberg fick frågor av en journalist om hur cirkulärets bestämmelser efterföljdes och vilken inverkan det hade på invandringen.

Lidberg ansåg att förändringar i Ryssland hade inflytande på om invandringen till Sverige ökade eller minskade och menade att det faktum att ”invasionen på senare år tunnats ut” inte enbart hade med bestämmelserna om övervakning i cirkuläret av den 27 april 1906 att göra.

Hur ryssarna och finnarna omskrevs på den tiden var rakt och direkt:

Men alldeles visst vore, att just blotta tillvaron av dessa bestämmelser rörande ryssars och finnars övervakande hade kraftigt bidragit till att befria Sverige från en del mindervärdiga, för att ej säga farliga element, som den för några år sedan stora invandringsströmmen fört med sig.

Och så räknas namnen upp på ett antal ”mindervärdiga, för att ej säga farliga” herrar (står i tidningstexten):

…av vilka väl de flesta levat i den tron att Sverige vore ett land, där man i lugn och ro kunde leda sina operationer, sälja i Tiflis ”exproprierade” sedlar o.s.v.. Cirkuläret blev för dem ett streck i räkningen.

Det uttrycktes oro kring om det vore klokt att upphäva övervakningsbestämmelserna och i texten sägs att det ”knappast” vore det. Men resonemanget går kring att skötsamma ryska och finska undersåtar som kommit för att bosätta sig och arbeta i Sverige ändå ganska snart blir befriade från anmälningsplikten men, att de på samma sätt som svenskarna, ska anmäla sina bostäder och flyttningar. Endast icke skötsamma ryssar och finnar skulle förpliktigas med att anmäla sig hos polisen

…och det är långt ifrån alla.

Klicka på textrutan för att förstora den.

Det är intressant att ta del av den här 110 år gamla nyhetsrapporteringen från Sverige i den finlandssvenska tidningen Hufvudstadsbladet och utläsa ur de här 110 år gamla tidningsklippen att man redan då var villrådig och inte kunde tänka helt klart kring vad som skulle gälla vid invandring och hur dessa utländska medborgare skulle behandlas i Sverige. Redan då tycks man ha haft problem med utländska kriminella personer, då från Finland och Ryssland, men det kom också många som ville bosätta sig och arbeta och leva i Sverige på hederligt sätt. Precis som idag.

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.