Jag är – som jag skrivit och sagt ett antal gånger – partiopolitisk, dvs partipolitiskt obunden och ointresserad. Eller snarare apolitisk, dvs jag tänker inte i politiska termer och förhåller mig utifrån mina egna tankar, åsikter och min egen kunskap eller okunskap till budskap och uttalanden från samtliga partier.
Idag, 12 juni, var det vårterminens sista partiledardebatt i Sveriges Riksdag. I den debatten sa Göran Hägglund, KD:s partiledare, många kloka saker. Han sa sådant som många människor ute i samhället – ”verklighetens folk” – säger och han sa det på ett tydligt och rakt sätt. an måste vara ganska mycket ogin för att inte inse/erkänna det, oavsett vilket parti man vanligtvis röstar på, eller sympatiserar med.
Här är några viktiga och tänkvärda citat ur Göran Hägglunds tal:
Vi kan tydligt se hur det där med skyldigheter och plikt har försvunnit. Istället har en krav- och offermentalitet kommit att ta allt större plats.
———-
Det som har hänt i Husby reflekterar något allmängiltigt i fråga om etik och moral. Min uppfattning är att det vilar ett slags moraliskt töcken över Sverige. Ett antal teman har trängt sig på i artiklar och uttalanden som om de vore självklarheter. Vi har gång på gång fått veta – i klartext eller underförstått – att ungdomarna i Husby är uppgivna och att deras reaktioner är ett naturligt uttryck för det. Detta är ett nonsensresongemang.
———-
Vi lever i en utvecklad demokrati. Vi har yttrandefrihet, tryckfrihet, vi har demonstrationsfrihet. Husby är inget undantag från detta. Ändå har vi sedan bränderna startade gång på gång fått höra att det våld som utövats och den förstörelse som skett är ett slags uppgivenhetens naturliga pysventil.Med varierade grader av poesi påstås att Husbys fattigdom och armod är så pass stort att stenkastning mot brandmän och poliser blir det enda kvarvarande uttrycksmedlet. Självklart har man pekat på arbetslöshet, som om det skulle rättfärdiga brinnande bilar och flygande stenar.
———-
Man kan inte, som så många har gjort ända sedan den första bilen i Husby började brinna, säga att ”jo, man har ett eget ansvar men…” – och sedan leta upp de förklaringar och ursäkter som passar den egna ideologin.Låt mig få säga det: Här finns inga men. Det egna ansvaret har man från början till slut.
———-
Vi ser på många områden resultatet av en successiv värderingsförändring, inte bara i Husby utan på bredare front. Det personliga ansvaret upplöses i ett kollektivt krav på andra. Skuldbördan av detta vilar tungt över ansvarslösa revolutionsromantiker och cyniska röstfiskare på redaktioner och partikanslier runt om i Sverige. Och de som drabbas, de som får ta smällen är de boende som sliter för att få vardagen att gå ihop.Dom som arbetar, fostrar sina barn och gör sitt bästa. Butiksägarna och ägarna till de brända bilarna. De vars vardag skakar i grunden beroende på våldsverkare och ambulerande ligister. Andra som drabbas är de som bokstavligen riskerar sina liv. Det är brandmän. Det är sjukvårdare. Det är poliser.
Det enda som jag har lite svårt för är gliringarna mot andra partiledare som alla, varenda svensk partiledare, ägnar sig åt i mindre eller större utsträckning. Utan ett enda klagomål på något annat parti hade det här nästan kunnat vara ett tal att spika upp på väggen. Hoppas att Göran Hägglund – och helst alla andra partiledare också – någon gång kan hålla ett tal utan att en enda gång nämna ”de andra”!
Göran Hägglund säger i slutet av sitt anförande – helt korrekt – att allt inte är mörkt och att vi ser goda exempel. Ett bra, realistiskt, tydligt och rakt tal alltså.
Tyvärr väljer bland annat Expressen att vinkla Göran Hägglunds raka anförande på sedvanligt svenskt mediemanér, dvs genom att dra fram ”flört med SD-väljare”-kortet och släppa fram en professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet som säger:
Det är helt klart en agendaförflyttning vi ser. Man för fram andra frågor än de man brukar. Partier vill väldigt sällan erkänna att de tagit ett beslut att förändra sig. Det man gör är att porträttera en ny politik, eller åtminstone en agendaförflyttning, som att det är något man tyckt hela tiden. De gör det här för att profilera sig, och ge skäl att rösta på dem.
Inte särskilt smart sagt, för att vara en professor, if you ask me…
1. Det är helt klart en agendaförflyttning vi ser.
Kommentar: Om det är det, så är det väl bra. Man kanske inte ska/kan ha samma ”agenda” hela tiden, statiskt, oavsett vad som händer.
2. Man för fram andra frågor än de man brukar.
Kommentar: Jaha. Och vad är det som är märkligt med det? Märkligare är väl att aldrig föra fram nya frågor!
3. Det man gör är att porträttera en ny politik, eller åtminstone en agendaförflyttning, som att det är något man tyckt hela tiden.
Kommentar: ”Porträttera en ny politik”? Snömos. ”Agendaförflyttning” – tja, nog tog Göran Hägglund upp sina ”vanliga” frågor också, så någon stor ”agendaförflyttning” kan man knappast se här. Dock är det (se under p 2) ganska självklart att när nya saker händer så ska politiken hänga med och ”förflyttar sin agenda” i enlighet med det, i förekommande fall..
4. ”…som att det är något man tyckt hela tiden.
Kommentar: Det som hände i Husby och ett tjugotal andra orter har KD inte kunnat tycka något om ”hela tiden” eftersom det inträffat just nu, alldeles nyss.
5. De gör det här för att profilera sig, och ge skäl att rösta på dem.
Kommentar: Är det inte vad alla partier gör: profilerar sig och ger skäl att rösta på dem?
Också KG Bergström faller till viss del in i den svenska mediemallen och illustrerar hur svårt det är för svenska journalister att tänka klart men främst självständigt. Han börjar med att säga att
Göran Hägglund är en utomordentligt sympatisk partiledare. En god och rolig människa.
Sedan tar han fram det gängse medieartilleriet och skriver:
Det är förståeligt att en partiledare i en så utsatt position griper efter varje halmstrå för att bryta likgiltighetsspiralen.
———-
Den här gången har KD upptäckt att det måste ställas högre krav på individen. Slutsatsen har uppstått i spåren av upploppen i Husby med flera förorter och handlar om att invånarna i dessa förorter lever i en till viss del självvald utsatthet. Att kraven och förväntningarna på dem har sänkts.
———-
Det är möjligt att KD räds en flykt till SD. Sverigedemokraterna profilerar sig som ett parti som bryr sig mycket om de äldre. Såna har KD gott om. Men jag har svårt att tro att KD-väljarna i några större mängder skulle attraheras av ett invandringskritiskt parti. Historiskt har KD snarast varit och är motsatsen.
Kommentar till ovanstående citat ur KG Bergströms artikel:
Stycke 1. Tänk om – ja, tänk om! – KD:s partiledare inte alls griper efter några halmstrån utan bara säger det han tänker, tycker och vill säga!
Stycke 2. Menar Bergström verkligen att KD inte tidigare ansett att det måste ställas krav på individen? Att KD:s partiledare inte ansett att krav ska ställas på individen innan de fruktansvärda upploppen, vandaliseringen, stenkastningen etc inträffade i diverse förorter och stadsdelar runtom i Sverige?
Stycke 3. Typiskt svenskt mediegrepp och typiskt för svenska mediepersoner att ställa allt i relation till SD. Sluta med det! Och när har KD uttalat att de är invandringskritiska?
Här finns hela partiledardebatten. Här är hela Göran Hägglunds tal under partiledardebatten. Läs och begrunda!