Det har tagit mycket lång tid (alldeles för lång tid) innan lokalpolitikerna – och folket – börjat vakna. På denna blogg har miggorna under minst fem, sex år berättat om den katastrofala, i princip så gott som havererade, asylinvandringen och mängden av allt fräckare asylbedrägerier. Att den oproportionerligt stora (jämfört med alla andra länder i EU) asylinvandringen skulle komma att påverka hela samhället, Sveriges framtid och landets ekonomi har sällan tagits upp i gammelmedia, men så småningom har bland annat miggornas berättelser i viss mån börjat påverka rapporteringen. Men det som nu gör att det börjat rapporteras lite mer, är kanske främst det faktum att verkligheten – som vi alla har sett och upplevt; vi som haft nära kontakter med eller själva bott i någon av de numera cirka 160 utanförskapsområdena (=invandrartäta förorterna) – börjar komma ikapp de skygglappsförsedda (o)ansvariga som inte verkar ha haft en aning om vad de har skapat, på grund av sin totala oförmåga att se verkligheten.
Men nu vaknar de, en efter en, när det faktiskt redan är för sent.
I Växjö. ”Det tar tid, framför allt för somalierna, de har kommit från ett land som inte haft regering eller ett system på över tjugo år. Så det är någonting man måste tänka på och ha tålamod”, säger Mukhtar Yusuf. Kommentar: Men de allra flesta kommer ju inte från Somalia utan från Kenya och Etiopien där de har bott i åratal, ibland decennier, ibland hela sina liv… Eller från Djibouti och har utgett sig för att vara somalier.
I Grums. ”Två familjer i Grums fick tidigare i somras sina hyreskontrakt uppsagda eftersom kommunen vill använda lägenheterna i trappuppgången till ett hem för ensamkommande flyktingbarn. Familjerna hade bott i lägenheterna i 43 respektive 30 år.”
Kommentar överflödig.
I Katrineholm. ”Höjd kommunalskatt. Uppsägningar av kommunalt anställda. Det är vad socialnämndens ordförande Pat Werner (S) befarar om inte staten kompenserar kostnaden för mottagandet av uppemot 400 somalier.”
Kommentar: Den ”stat” som ska ”kompensera”, d.v.s. betala för mottagandet av 400 somalier, är ingen fritt svävande kista full med guldpengar. Det är skattepengar som det arbetande folket betalat in.
I Forserum. ”Men det är inte bara här hemma i Sverige som detta omnämns i medierna. Forserum har nämnts av medier i Turkiet, Somalia, Malaysia, Iran, Indonesien, Grekland, USA, Egypten, Tyskland och övriga Europa.
– De flesta artiklarna är skrivna på ett negativt sätt, säger Therese Danielsson på mediebevakningsföretaget Meltwater.”
Kommentar: Så här ser det alltså redan ut på många håll i Sverige. Tror verkligen svenska regeringen och riksdagen att det kommer att bli mindre bråk och oroligheter? Samt: Bilden av Sverige i världen förändras med rasande fart. Och inte till det bättre.
I Södertälje.”S-ledaren och kommunstyrelseordföranden Boel Godner rasar mot regeringens stöd för kommuner som tar emot somalier.
– Det känns som en direkt provokation mot Södertälje, säger hon.”
Kommentar: Kommuner ställs mot kommuner. Den stora långvarigt, inte sällan livslångt, bidragsberoende invandrarströmmen sliter sönder ett land som varit lugnt, fredligt, tryggt och där skatterna räckt till den välfärd som människor genom hårt arbete under mer än ett sekel lyckats skapa. Nu blir skillnaderna på alla plan i samhället allt större och stridigheterna allt värre. En mängd krav och motkrav ska bekostas av dagens skattebetalare.
Notera att samtliga länkar ovan går till gammelmedier som nu tvingats börja skriva mer och mer om verkligheten. Nätet svämmar över av verklighetsbeskrivningar och det går inte längre för gammelmedia att låtsas som det regnar. Mycket av det som kan läsas på bloggar och sajter på nätet är sanningsenligt och faktabaserat, men så länge det inte också är sansat och kan uppfattas som seriöst, och så länge man inte avstår från obehagliga tillmälen och påhopp samt felriktad vrede på dessa plattforma; så länge kommer jag inte att citera dem utan endast just gammelmedia. Trots att inte heller gammelmedia är helt tillförlitliga alla gånger. Dock avstår de oftast, i den rapportering de nu tvingats till, från osmakliga påhopp.
Regeringen och riksdagsledamöterna sover fortfarande med huvudena tryggt vilande i sanden. För i stadsdelarna City, Sibirien och Hammarby Sjöstad är ju allt precis som förut. Där hörs inga högljudda böneutrop från satellitkanaler genom öppna fönster, som i centrala Södertälje. Där kallas inte barnen ”svennehoror” och annat ännu otrevligare. Där är skolorna som de alltid har varit och eleverna kan både läsa, skriva och räkna när de går ut grundskolans nionde klass. Eleverna har färdigheter som gör att de kan välja högre studier och klara sig väl i samhället. Ministrarna och riksdagsledamöterna som bor i dessa – och andra liknande – områden behöver inte komma i kontakt med ett vardagsliv hämtat från helt andra kulturer än den svenska, med mer bråk, skrik, högljuddhet dygnet runt, smällande dörrar, starka lukter i trapphus när man vädrar ut matoset där i stället för genom fönstren etc. De behöver inte vara rädda när de går in genom sina fina portar och tar en ren och välstädad hiss till sitt våningsplan och kanske hälsar lite lätt med en nick på en granne. Här skriker ingen glåpord efter en, här kommer inte polisbilar och brandkår (om de ens kommer fram) titt som tätt för att försöka styra upp lägenhetsbråk och släcka brinnande bilar. Ministrarna och riksdagsledamöterna behöver inte uppleva att de själva (om de är kvinnor) eller deras fruar blir bespottade för att de ha korta kjolar eller vill sitta och dricka en latte på ett fik i kvarteret. Då är det lätt att, som integrationsminister Ullenhag, lägga huvudet på sned framför tv-kameran (SVT Rapport 30 augusti 2012 ca 1.20 in i sändningen) och säga saker som:
Det handlar om att se till att alla somaliska anhöriga som nu kommer ska få de verktyg som krävs att komma i jobb och lära sig svenska. Det handlar också om att se till att kommunerna får ersättning fullt ut för de somaliska invandrarna som nu kommer.
Varför har det inte handlat om detta för alla de somalier (och även andra) som redan är här och har varit här ganska länge? Borde inte de ha lärt sig svenska och börjat jobba? Och hur är det med reglerna om att asylsökande som fått uppehållstillstånd i Sverige, vilkas anhöriga söker sig hit, ska kunna försörja sig och sina familjer och ha ordnat med bostad etc innan de anhöriga kommer? Gäller dessa regler inte somalier? Och varför står Ullenhag och säger att de somalier som nu kommer ”ska få de verktyg som krävs att komma i jobb och lära sig svenska”? Har inte det gällt alla dem som redan kommit hit? Och hur gick det för dem? Har de kommit i jobb och har de lärt sig svenska? Har de integrerats i det svenska samhället? Om svaret är nej på de frågorna, varför tror då Ullenhag att de som kommer nu ska ”komma i arbete och lära sig svenska”?
Gammelmedia, som sällan tidigare rapporterat om sådant som kan anses ens andas kritik mot andra än svenskar, har nu också, bland annat, tvingats rapportera så här:
Regeringen ger bidrag för anhöriginvandring – SR P4 30 augusti 2012
Svårt hitta boende åt asylsökande – NorrbottensKuriren 1 september 2012
Till slut ett påpekande som jag gjort flera gånger tidigare, men som tål att upprepas:
Det är inte invandrarnas fel att det ser ut som det gör i Sverige idag och det är inte deras fel att allt mer skattepengar går till den stora, delvis okontrollerade asylinvandringen! Det är riksdagsledamöternas, regeringens, Migrationsverkets generaldirektörers (de senaste två decennierna) och medias fel.