Det finns anledning att fråga sig ifall Brottsbalk (1962:700) 14 kap. Om förfalskningsbrott ska gälla lika för alla i landet, enligt principen ”likhet inför lagen” eller inte. Tidigare gällde denna lag – så som lagen ska – alla som begick brott mot den. Hur gör man idag med personer från utomeuropeiska länder som söker sig till Sverige av olika orsaker som: faktiskt behov av asyl eller skydd eller av kriminella, bedrägliga orsaker eller helt enkelt av försörjnings- och ”bättre liv”-orsaker?

Eftersom över 90 procent (källa: Migrationsverket) av dem som kommer från länder utanför Europa och söker asyl eller uppehållstillstånd i Sverige, inte visar id-handlingar eller visar falska dito och ofta även far med osanna intyganden under asylprocessen, vore det intressant att få veta om dessa personer ställs inför rätta enligt nedanstående lagbestämmelser. Om så inte är fallet: Varför behandlas inte alla lika, i enlighet med ovannämnda ”likhet inför lagen”-princip?

Paragrafer14 kap. Om förfalskningsbrott

1 § Den som, genom att skriva annan, verklig eller diktad, persons namn eller genom att falskeligen förskaffa sig annans underskrift eller annorledes, framställer falsk urkund eller ock falskeligen ändrar eller utfyller äkta urkund, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning till fängelse i högst två år.

Såsom urkund anses protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och annan handling, som upprättats till bevis eller eljest är av betydelse såsom bevis, så ock legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke.

2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som ringa, skall för förvanskning av urkund dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Vid bedömande huruvida brottet är ringa skall särskilt beaktas, om urkunden är av mindre vikt, såsom kassakvitto, kontramärke eller dylikt mottagningsbevis, eller om gärningen skett för att förhjälpa någon till hans rätt.

3 § Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov urkundsförfalskning dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Att läsa, bland annat:
Det skadar inte om Sverige lär sig av andra länder – 14 maj 2007
Syriskt par i Gävle fick svenskt medborgarskap på falska grunder – 14 maj 2007
En migga berättar om hur olika man ser på identitetshandlingar i Storbritannien och Sverige – 4 november 2007
Om domar och vägledande beslut gällande asylansökningar i falska identiteter – 13 april 2008
Samma lagar för alla människor – eller? – 2 maj 2008
En migga: ”42 % av alla granskade handlingar är falska” – 24 september 2008
En migga om nya sätt att lura sig in i Sverige – 29 juli 2008
En migga: ”Jag skulle helst vilja utreda en person som talar sanning om sin identitet och om sina asylskäl. Då skulle jag kunna fatta ett rättssäkert beslut.” – 23 april 2010
En migga: ”Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför?” – 2 januari 2011
En migga: ”Samtliga hade bytt namn och samtliga hade pass.” – 26 januari 2011
En migga: ”Migrationsverket underlåter att polisanmäla bedrägerier och förfalskningar av handlingar och beviljar i stället PUT.” – 11 mars 2011
En migga: ”Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.” – 12 oktober 2012

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.