Bara 20 minuter från Slussen i Stockholm ligger en stor, i det närmaste orörd skog. Med höga furor och små nya granar med skira, ljusgröna skott, björkar, ek. Med ormbunkar och myrstackar, med klippor och stenar och knotiga rötter och grenar. Och inga människor – utom någon enstaka vandrare.
Där är det skönt att vandra en stund och så småningom komma fram till stället med eldstaden (det rådde inte eldningsförbud) och ett gammalt träbord och dito bänk. Börja samla stickor och vedpinnar och kottar och få fyr och fart på elden. Plocka fram den tunga kolarpannan och medhavd matsäck bestående av: ägg, riven potatis för att steka rösti, tomater, oliver, grovt bröd, emmenthaler ost, banan smoothies och kaffe. Blanda ägg med den rivna potatisen, forma till en potatiskaka – rösti – och steka den i kolarpannan över den öppna elden. Och omvärvas av tystnad. Tystnad sånär som på vindens sus i träden och fåglarnas ivriga och oavbrutna konsert.
Att njuta av naturen, stillheten och lugnet, den goda maten och – inte minst- trevligt sällskap, är en lisa för kropp och själ. En sådan lisa fick jag njuta av idag. Här är några bilder från den vidunderligt vackra gråbrungröna skogen och den härliga frukostlunchen.
