Barn under 18 år – minderåriga – har givetvis ansvar för vad de gör, men i sista hand är föräldrarna ansvariga om deras barn begår brott och förstör annans egendom eftersom de är sina barns förmyndare. Nu, sent omsider, vill regeringen göra föräldrarna mer påtagligt ansvariga för sina barns agerande genom att lagstifta om att de (föräldrarna) ska betala för det som deras barn förstört.
Justitieminister Beatrice Ask säger att regeringen vill sända ut en signal till föräldrar att de måste ta mer ansvar för sina barn. Hon säger, enligt Ekot i Sveriges Radio:
Du kan inte som mamma säga ”jag hade ingen aning”, utan man förutsätter att föräldrar har lite mer koll på sina barn för man blir då ansvarig om de skulle begå ett brott. Begår barn ett uppenbart brott, ägnar sig åt förstörelse av någonting, så är man ansvarig. Signalen är att man måste ha mer koll på vad barnen ägnar sig åt.
Men så har det ju varit hela tiden, att föräldrar är sina barns förmyndare och därmed ansvariga för vad ungarna gör. Det är ju bara det att man i Sverige inte tagit tag i detta och utkrävt ansvaret från föräldrarna. Det är så typiskt svenskt att tala om ”signaler” och att nu, mycket sent, vakna upp och tycka att föräldrar ”måste ha mer koll på vad barn ägnar sig åt”. I andra länder skulle sådana resonemang vara märkliga eftersom man ser det som självklart att föräldrar (förmyndare) är ansvariga för sina barn, med eller utan signaler, och därmed också skyldiga att ersätta det som deras barn förstör och skadar. I andra länder – utan Sveriges omfattande och ibland livslångt bidragsförsörjda familjer – kan också pengarna drivas in. Vilka pengar för barns förstörelse ska man driva in i Sverige om barnens familjer lever på skattefinansierade bidrag?