En migga skriver:
Fyra år har gått…
…sedan den största omläggningen av migrationsfrågorna i modern historia. Det lustigaste är att alla – jag själv med för den delen – anser att det nuvarande systemet är långt mycket bättre än på Utlänningsnämndens tid. Det visar nog bara hur låga krav som de flesta – och jag själv med för den delen – har tvingats acceptera. För:
– det blev trots ett rätt stort debacle så, att man gav migrationsfrågorna till förvaltningsdomstolarna istället för till de riktiga proffsen, de allmänna domstolarna. De allmänna domstolarna hade nog aldrig fallit ner i sådana gropar som där förvaltningsdomstolarna fortfarande ligger och trycker i: förvaltningsdomstolarna har fortfarande inte mycket att sätta upp när det gäller bevisfrågor, arbetsrätt och familjerätt. Och i förvaltningsdomstolarna har det till alldeles nyligen exempelvis sprungit omkring chefsrådmän (sic!) och tyckt att ”styrkt identitet och passkrav strider mot grundlagarna” (sic!!!!).
– det blev ett ännu större debacle när Migrationsverket skulle ha en centralt placerad rättschef och en dito placerad rättsenhet för de olika verksamhetsområdena. Trots att nu fyra år har flutit iväg så har fortfarande varken rättschefen eller rättsenheten fattat att de ansvarar för allt. Deras skygglappar innebär i praktiken att allt det som deras närmaste chef – vår käre GD – alltid orerar om, nämligen ”den globala migrationen”, inte ligger hos just rättschef och rättsenhet. De är nämligen bara intresserade av asylfrågor för vuxna. Så när det gäller resten av verksamhetsområdena får man numera vara glad om de ens dyker upp på mötena.
– och vad gäller styrning och kvalitet i största allmänhet så måste Migrationsverket ha något slags svenskt rekord i oduglighet. Så många ”experter”, ”chefer”, ”verksjurister” och annat ”viktigt folk” och ändå bara ren pannkaka! Flera hundra personer, och deras styrning är rena skämtet. För det finns drösvis med ”handböcker”, ”samordningsprotokoll”, ”verksamhetsprotokoll”, ”promemorior”, ”MIGRFS”, ”arbetsordningar”, ”delegeringar”, rättsliga ställningstaganden” etc i en aldrig sinande ström. Den enda förklaringen till att det här fuskbygget överhuvudtaget ännu håller ihop kan bara hittas hos personalen, som lärt sig att stå ut med det mesta.
Kommentar: Miggorna har rapporterat i åratal. Både allvarliga och riktigt, riktigt allvarliga problem har de berättat om här på bloggen. Många – inklusive riksdagsledamöter, journalister och folk i regeringskansliet – har läst och, förmodligen, upprörts, men ingen verkar göra något, och ingen hör heller av sig och ber att få träffa någon av dessa miggor som, år ut och år in berättar om saker som i andra länder skulle uppfattas som hårresande och horribla och inte skulle få fortgå. Att slå dövörat till när det finns problem tycks vara det första beslutsfattare i den svenska politiska sfären, myndighetsvärlden och inom media får lära sig. Ju större problem, desto dövare blir de.