Nu har man äntligen i Sverige börjat inse på riktigt att det inte går att ha tusentals, tiotusentals människor som bor och lever och – i många fall – arbetar olagligt i landet. Därför har arbetet med att avvisa dem som inte har uppehållstillstånd, intensifierats.

Grundförutsättningen är givetvis den, att om man inte beviljas uppehållstillstånd i ett land ska lämna det självmant. Så står det i utlänningslagen och det är en princip som gäller i alla länder i hela världen. Men i Sverige har det gått att gömma sig, hålla sig undan, stanna kvar i strid med lagen. Detta har tiotusentals människor utnyttjat. Nu är läget allt mer katastrofalt eftersom inget samhälle –  allra minst ett så litet land som Sverige – klarar av att svälja allt fler som lever utanför alla system och samtidigt börjar ställa krav på samma rättigheter och förmåner som de som har rätt att befinna sig i landet.

Under rubriken Allt fler ska tvångsavvisas berättar Sveriges Radio att:

Allt fler personer som fått avslag på sina asylansökningar vill inte lämna landet frivilligt och blir istället ett ärende för polisen. Mellan 2005 och 2009 har antalet ärenden som lämnas över till polis mer än tredubblats enligt migrationsverket.

Jag har också skrivit om det märkliga i att människor tycker att alla andra lagar  ska följas, men väldigt många anser att det inte är så noga med utlänningslagen, bland annat i min kolumn i Svenska Dagbladet den 10 maj:
Vilka fler lagar kan vi strunta i?

Sedan publicerades två medvetet missförstående och märkligt vridna ”påhoppsartiklar” i ämnet på SVT Debatt:
”Vilka människor kan vi strunta i, Merit Wager?”
”Sverige för en stenhård flyktingpolitik”

Jag erbjöds replikrätt av SVT Debatt och skrev:
”Ni kan inte ha läst min kolumn!”

Jag vill påminna om vad jag skrivit så många gånger att det inte går att räkna:

Det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt. Samtidigt.

Jag hyser stor empati för många som måste lämna Sverige. Jag har varit ombud åt asylsökande i mer än tio år och har sett så många svåra öden och gråtit med så många människor som väntat, hoppats, fått avslag, varit förtvivlade men till slut ändå lämnat landet. Jag har jublat och skrattat och glatt mig med familjer som fått stanna, och deltagit i välkomstfester och PUT-fester och allt vad de kallats hos massor av mina klienter och andra.

Det är inte FARR, Röda korset, Amnesty, debattörer, journalister, Svenska kyrkan eller andra som har rätten att bevilja människor uppehållstillstånd i Sverige! För asylprocessen har vi en myndighet och tre domstolar och det är endast de och inga andra som har rätt att pröva asylansökningar och antingen bevilja eller avslå dem. Så är det i en demokrati, lagar stiftas och lagar ska följas.

I samma demokrati är det också allas rätt att kritisera lagar, att demonstrera mot myndigheter, att göra vad man kan på fredlig och laglig väg för att visa att man tycker att lagen eller tillämpningen av den är felaktig. Den rätten är det många som utnyttjar och det är mycket glädjande, det ska vi människor, som har turen att leva i en demokrati, fortsätta med. Men vi ska alltså också respektera de lagar som finns och både själva efterleva dem och uppmana andra att göra detsamma. Tills vi eventuellt har fått en ändring till stånd, varvid den nya lagen ska efterlevas och respekteras.