Finlandssvenske Fredrik Westerlund, som tidigare bott i Sverige i flera år, men sedan några år är tillbaka i Finland eftersom familjen vill att barnen ska få en god utbildning, vilket man får i finländska skolor
Under mina år i Sverige upplevde jag yttrandefriheten som rätt så begränsad, praktiskt sett. Friheten betonas – man får säga vad man vill – men samtidigt betonas ansvaret – man får stå sitt kast. Ofta är kastet övermänskligt att stå om man yttrar något som
1) inte är politiskt korrekt
2) avviker från det som överheten stipulerat.1) Inom många verksamheter, speciellt offentliga sådana har genuseriet och den allmänna politiseringen nått oanade höjder. Under min tid vid Uppsala Universitet skulle det ha varit omöjligt att ifrågasätta den starka betoningen på genus och jämställdhet. Jag känner mig tvungen att precisera att jag är för jämställdhet, osv, osv, även nu då jag skriver till dig, fast du ju vet vad jag menar. Speciellt väl minns jag universitetets jämställdhetsplan, där rektor (?) inledde med orden: ”I Sverige råder könsmaktsordning” med kvasivetenskaplig referens till ett regeringsdokument.
Jag tror att vissa av dessa saker har blivit bättre med den borgerliga regeringen – de tänker helt enkelt annorlunda än vad tidigare regeringar gjort i evigheters evighet, vilket betyder att folk har lättare att krypa fram ur sina gömmor.
2) Vi hade kontakt med MVC och BVC under våra år i Sverige. Där lärde man ut det rätta sättet att ha hand om barn. Att ifrågasätta något av det de sade kunde ha allvarliga konsekvenser. T.ex. var det ett stort problem att våra barn åt gröt och inte välling – givetvis struntade jag i att sköterskan tvunget skulle få oss att ”anpassa oss” till det svenska systemet. Och om du blir tillfrågad som minister så är det inte läge att berätta att du struntar i teveavgiften …
Så: Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större och att tänka rött är störst.
Här finns en annan intressant text av Fredrik Westerlund.