Klicka på textrutan för att lyssna på debattprogrammet (på svenska) i Yle Vega. Och lyssna gärna!

Presentation av programmet:

I Sverige avlöser rubrikerna om bomber och unga män som mördas varandra. Inget annat västligt land har i fredstid haft en sån serie bombdåd som vårt västra grannland. Vad är det som ligger bakom?

I Slaget efter tolv diskuterar författaren och journalisten Lars Åberg, nordenforskaren Johan Strang och Yles tidigare stockholmskorrespondent Linda Söderlund och programledare är Stefan Winiger

Var och en som lyssnar får – och ska – naturligtvis dra sina egna slutsatser och ta in och förstå det som sägs på sitt sätt.

Några korta kommentarer:
Johan Strangs jämförelse mellan den stora finländska arbetskraftsinvandringen till Sverige på – i huvudsak  1960-talet – och den enorma migrationen av asylsökande, asylbehövande, ekonomiska migranter som uppger påhittade asylskäl etc från i huvudsak muslimska länder i Mellanöstern samt från Afghanistan, haltar mer än lovligt. Märkligt att han ”kom så lätt undan” med den jämförelsen som givetvis inte alls låter sig göras eftersom skillnaderna på alla plan är lika stora som mellan natt och dag.

Linda Söderlund hade en del poänger men saknar de djupa insikter som behövs för att på ett verkligt upplyst och kunnigt sätt kunna debattera situationen i Sverige.

Lars Åberg var den som besatt de största faktiska och praktiska kunskaperna i ämnet och framförde vad han sett, hört, uppfattat och levt med och i, som kommande från Malmö och nu boende i Stockholm.

Stefan Winiger, programledare på Svenska Yle och tidigare bland annat politisk reporter på Ekot, Sveriges Radio, ledde diskussionen med van hand och fördelade ordet samt kom med egna inpass som på ett utmärkt sätt förde samtalet vidare. Ett bra samtal, klargörande till vissa delar och lite verklighetsfrämmande till viss del. God ton, alla fick tala till punkt och allas åsikter och synpunkter fick föras fram.

I något skede sa Linda Söderlund något om att Medel-Svensson som bor inne i city i de stora städerna – och jag tänker då främst på Sveriges huvudstad Stockholm – inte behöver oroa sig eftersom de kriminella finns i förorter ganska långt borta. Hon har fel. Kriminaliteten i form av våldtäkter, rån och misshandel av både barn från 10, 12-årsåldern och vuxna sker i allt större utsträckning i Stockholms innerstad liksom i de svenska” områdena Djursholm, Danderyd med flera svenskdominerade bostadsområden. Dessa kallas av dem som bor i utländskt dominerade förorter för ”vårt skafferi” och dit är det bara att bege sig och hota och misshandla sig till det man vill ha: dyra  jackor, mopeder, klockor, mobiler. Skjutningar och bombningar förekommer också i innerstan och i ”svenska” bostadsområden. Nyligen exploderade en bomb vid ett bostadshus i tidigare lugna och trygga Abrahamsberg. Och likaså helt nyligen exploderade en bomb i porten till ett hus bara något kvarter från där jag själv bor i stadsdelen Södermalm. Häromnatten skottskadades en man också i samma kvarter. Att ensam gå ut efter mörkrets inbrott (!), som nu inträffar redan ca 16:30, är inget man gör om man inte absolut måste. Från att ha kunnat leva i fred och frihet och alltid känna sig trygg till att veta att vad som helst kan hända vem som helst när som helst tär på oss alla och även om just vi som bor på Södermalm har bra poliser så räcker de inte till när brottsligheten ökar rejält.

Jag har skrivit i Hufvudstadsbladet och här på denna sajt att jag önskar och hoppas att Finland inte ska gå samma väg som Sverige. Det är bra att ”keep it real” och inte lyssna för mycket på personer som faktiskt inte har en susning om verkligheten i ett land som Sverige, och som själva aldrig drabbats, eller har någon anhörig eller vän som drabbats av gruppvåldtäkt, av att bli hänsynslöst och grymt rånad och misshandlad och när han ligger på marken blivit sparkad i ansiktet eller tvingad att kyssa rånarens fötter. Personer som troligen aldrig ens träffat outbildade, fundamentalistiska invandrare från olika mellanösternländer, Afghanistan eller Somalia med flera våldsamma länder där kulturen skiljer sig lika starkt från vår västerländska som solen skiljer sig från månen.

Lästips:
•  Finland. Jag skriver i Hufvudstadsbladet om att Finland bör se upp för den typ av handhjärtepolitik som råder i Sverige. – 6 september 2018. Ur texten:

I min text i Hufvudstadsbladet idag skriver jag bland annat:

För att man ska kunna fortsätta att ge just dem som verkligen har flytt för sina liv en fristad i Finland måste de som inte har flyktingskäl lämna landet.
————

Jag skriver vidare om att också EU-kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans uttalade sig i frågan i artikeln Timmermans: meer dan helft vluchtelingen heeft economisch motief hos nederländska public service NOS den 25 januari 2016. Han citerades även i svenska Dagens Industri den 28 januari 2016 under rubriken Ekonomiska skäl dominerar asylansökningarna:

– Över hälften av alla flyktingar (här menas ”asylsökande”, min anm.) inom EU har ekonomiska motiv och därmed ingen rätt till asyl, enligt EU-kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans.

Enligt den nederländske socialdemokraten Frans Timmermans flyr en majoritet av de som har tagit sig till Europa det senaste året av ekonomiska skäl och inte från förföljelse:

– Det handlar om 60 procent av alla flyktingar. Det är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus.

•  Finland. Om en icke-replik på min artikel i Hufvudstadsbladet. – 10 september 2018. Ur texten:

Det här är alltså ingen replik i egentlig mening. Astrid Nikulas text borde ha publicerats som en egen, fristående artikel eftersom den handlar om annat än det jag skrev om. Dessutom går det inte att förstå varför Astrid Nikula i Jakobstad tycker sig kunna påstå att jag ”Wager sig till populisterna”.

•  Finland. Hufvudstadsbladet rapporterar inte allsidigt om asylfrågor vilket resulterar i att läsarna får en delvis felaktig, eller åtminstone ofullständig bild av vad som gäller. – 24 augusti 2019. Ur texten:

Vis av skadan då jag skrev denna text Ta inte efter Sverige på en enda punkt och hamnade i en virvelvind av repliker och nya repliker, den ena mer okunnig eller oinsatt än den andra, och fick svara – om jag minns rätt – åtta gånger på olika skriverier från två professorer, en ungdomspolitiker, en översättare, en vice häradshövding och troligen ytterligare någon som jag nu glömt, väljer jag att skriva mina kommentarer till Hufvudstadsbladets artikel här på min egen sajt och inte i tidningen (som kanske inte ens skulle ta in min text ens i kraftigt förkortad version). Se länklista till texterna längst ner, efter inlägget.

Och:
•  En bråkdel av vad som skett i det allt mer okontrollerat våldsamma Sverige under bara ett enda dygn – 10 november 2019. Ur texten, om d:

Lars Åberg, som medverkade i Slaget efter tolv har skrivit ett antal böcker som definitivt borde läsas av så många som möjligt. Både i Sverige och i Finland. Här finns de, klicka på omslagsbilderna för att läsa mer och beställa böckerna:

©denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget/originalinläggen. Tack!