Den 9 april skrev jag en artikel i Hufvudstadsbladet. Replikerna lät inte vänta på sig, två stycken publiceras idag, den 11 april. Läs först Finland. Sans och balans.
Den ena repliken har rubriken Vi har varit vana vid att lita på myndigheterna, nu gör vi det inte längre, vilket kanske är det stora problemet. Den är skriven av Merete Mazzarella och Lars Hertzberg. Ur texten:
Tvärtemot vad Wager antyder kräver kritikerna av flyktingpolitiken alltså att lagar ska följas. Men de protesterar också mot försämrad lagstiftning: familjeåterföreningar har i praktiken omöjliggjorts både genom lag och praxis, det humanitära skyddet har tagits bort, tiden för överklagande förkortats och tillgången till rättshjälp skurits ner. Det är anmärkningsvärt att flyktingarnas rättsskydd tunnades ut just då säkerhetsläget i Irak och Afghanistan förvärrades.
Vi har varit vana vid att lita på myndigheterna, nu gör vi det inte längre, vilket kanske är det stora problemet. Myndigheternas cirkelresonemang kring rättsstatsbegreppet gör inte sitt till för att öka förtroendet: ”Eftersom vi är en rättsstat kan man lita på våra beslut; och vi är en rättsstat eftersom våra beslut är tillförlitliga.”
Den andra repliken är skriven av Geo Stenius och har rubriken Ovärdigt skärpa kriterierna. Ur texten:
Poängen med den kritik som många riktar mot Finlands hantering av de asylsökande är att vi skulle kunna ta emot många fler än vad vi gör. Det är inte fråga om att alla världens flyktingar skall få bosätta sig i Europa, men vi kan hjälpa många fler än vi gör. Det bör vi också göra, inte bara här utan på annat håll i världen. Att skärpa kriterierna för statens skyldighet att visa medmänsklighet är ovärdigt. Att försöka förvirra folk som i princip gärna respekterar vår lagstiftning är dessutom ohederligt. Detta skrivet utan att försöka förringa de enorma problem flyktingkrisen innebär.
Min slutreplik och därmed mina kommentarer till de två replikerna, publiceras inom kort.
