Klicka på text- och bildrutan för att läsa texten på Hufvudstadsbladets sajt.

Chefredaktören för Hufvudstadsbladet, Susanna Ilmoni, står vid sitt ord:

HBL kommer även i fortsättningen att publicera insändare och kolumner som garanterat får många läsares smörgåstuggande käkar att gnissla lite extra – av ilska.

Läs mer i texten Finland. Hufvudstadsbladets chefredaktör informerar rakt och tydligt om vad som gäller. – 21 augusti 2017.

Den insändare som publicerats den 23 augusti och inleds med orden ”Ett terroristdåd är ett skrik på hjälp” kan sannerligen få ”smörgåstuggande käkar att gnissla lite extra” av, om inte ilska, så åtminstone stor frustration. Frustration över den blåögdhet och naivitet den här texten förmedlar.

Ur texten:

Ett terroristdåd är ett skrik på hjälp. Dessa människor behöver hjälp, men inte någon krishjälp i välgörenhetsanda. De behöver känna sig värdiga och de behöver en mening med sin tillvaro. Inte bara när det gått för långt, utan så fort de landar i Europa. Det finns ingenting bättre vi kan göra för dem och för oss själva än att varmt välkomna dem oavsett hur länge de stannar. Vi behöver släppa in dem i våra liv, vår vardag. Utbildning och integrering borde vara på tapeten, men inte i negativ utan positiv anda. Dessa unga som gamla, män som kvinnor, som kommer till Europa bör inte ses som en enorm belastning utan som en potential, en resurs.

Godhet och de tänkta, osynliga handhjärtan omvärver hela den här insändartexten som kan få vilken kortnäst och okunnig person som helst att fälla en tår. Personen som skrivit texten, Martina Dahm Otalampi, verkar inte ha sett sig om i Europa, inte ha sett och förstått vilka enorma problem alla länder med stor utomeuropeisk – falsk och äkta – asylinvandring har mött och möter. Hon kan aldrig ha läst en svensk tidning, till exempel, för då hade hon sett och förstått att den av henne (och oss alla) så varmt förespråkade ”integrationen” helt enkelt inte fungerar. Hur välvilligt vi än ställer oss till tiotusentals, i Sveriges fall hundratusentals människor som söker sig hit. Hon kan känna och tycka att vi ska ”varmt välkomna dem” och ”inte se dem som en enorm belastning utan som en potential, en resurs” och det är en god inställning. Men när den inte fungerar i verkligheten så måste man ha förmåga att se att det som man i all välvillig godhet och med absolut goda intentioner förespråkar, helt enkelt är utopiskt. Ord och besvärjelser fungerar inte i den verkliga verkligheten, bara i en del människors huvuden och i vackert formulerade insändare och politikeruttalanden. Hur starkt vi alla än önskar att det kunde bli verklighet.

Att ömma för terrorister som kallblodigt och utan tillstymmelse till samvete mejar ner, hugger ner, skjuter ner helt oskyldiga människor på gator och torg är mer naivt än lovligt: ”Ett terroristdåd är ett skrik på hjälp”. Nej, det är det inte. Det är en del av en ohygglig våldsideologi, en islamistisk sådan, som inte förtjänar något annat än det allra djupaste förakt och det allra starkaste fördömande.

Susanna Ilmoni, chefredaktör på Hufvudstadsbladet, tänker rätt och gör rätt när hon, med högt i tak, publicerar alla möjlig och omöjliga texter och inte står med ett blött finger i luften för att känna efter varifrån vindarna blåser. Hon tar in professorers gnäll, hon ryggar inte tillbaka för att låta människor komma till tals som kanske har en helt annan syn på samhället och verkligheten än hon själv. För åsikts- och yttrandefriheten handlar inte om din, min, Susanna Ilmonis eller finländska professorers syn på saker och ting utan på allas rätt att uttrycka sig, hur dumt eller rentav fel det än må upplevas av någon annan.

Insändarskribenten i det här fallet, Martina Dahm Otalampi, ger viktiga bilder av sina personliga kontakter med människor som tagit sig till Europa. Förmåga att lyssna på dem och även känna empati är goda egenskaper. Men man måste också kunna ta in den faktiska, allt farligare verklighet som vi alla lever i på grund av det stora inflödet på kort tid av människor som vuxit upp med helt andra värderingar, annan religion, annan kultur, annan syn på kvinnor och mänskliga relationer etc. Att man inte gör det utan aningslöst ömmar för terrorister, till exempel, det kan nog få mångas ”smörgåstuggande käkar att gnissla lite extra”.

© denna blogg. Korta citat tillåtna; länka alltid till originalinlägget.