Finland. Om de första kvotflyktingarna som kom år 1923.

En av tusentals Finland 100-berättelser. Denna från Migri.

Finlands första kvotflyktingar år 1923

K J Ståhlberg

Den infekterade politiska atmosfären gjorde att Finlands första president Kaarlo Juho Ståhlberg var tvungen att personligen avgöra ödet för några utlänningar.

I mars 1921 flydde tusen unga män över isen från Kronstadt till Finland. Vintern därpå kom ett ännu större antal flyktingar över gränsen från östra Karelen. Mottagandet var tudelat: extremhögern hade drivit på folkresningen i Östkarelen men vill bli av med ”ryssen”, medan extremvänstern för sin del ansåg att flyktingarna var lycksökare som pressade ner lönerna.

Nikolai Gerard

Vladimir von Böckmann

Antti Hackzell

Mellan perioderna av förtryck hade Finland två exceptionella generalguvernörer som visade stor respekt för Finlands autonomi och egna lagar: Nikolai Gerard (1905–1908) och Vladimir von Böckmann (1908–1909). Då Finlands Moskva-ambassadör Antti Hackzell besökte Sankt Petersburg i oktober 1922 träffade han den 74-årige Böckmann, som berättade att fått sin egendom konfiskerad och att hans hem utsatts för rån. Han övervägde självmord. Lika svåra var omständigheterna för den tio år äldre Gerard, som knappast skulle kunna klara sig över vintern. Hackzell vädjade till Ståhlberg och en vecka senare, den 27 oktober 1922, fattade tjänstemannaregeringen ett beslut på inrikesminister Yrjö Eskeläs (finns inget foto) förslag om att erbjuda de tidigare generalguvernörerna gratis boende med helpension på sanatoriet i Halila.

Halila sanatorium

Halila sanatorium låg i Nykyrka vid gränsen och var redan under tiden med autonomi ett så känt sanatorium för patienter med lungsot att till och med Lenin besökte sanatoriet för att vila upp sig i januari 1918 – utan tillstånd av de finska myndigheterna, trots att han bara ett par dagar tidigare hade erkänt det självständiga Finland! Vid fredsfördraget i Tartu år 1920 gick Finland med på att reservera hälften av de drygt 400 patientplatserna vid Halila sanatorium för patienter med medborgarskap i Sovjet-Ryssland.

Gerard och Böckmann med hustrur korsade gränsen den 10 maj 1923. Med till Finland följde även Gerards 23-årige son. Tidningarna på vänsterkanten reagerade med hån:

”Finlands folks pengar tyckes räcka till allt, till och med avdankade ryska byråkrater få njuta av dem.” (Folkbladet 15.5.1923).

Ester Ståhlberg

Men presidentens hustru Ester Ståhlberg skrev i sin dagbok:

”Idag åkte John till i Viborg för att därifrån åka vidare till sanatoriet i Halila för att besöka de tidigare generaldirektörerna Gerard och Böckmann. Det är lustigt att tänka att de har belönats av den finska regeringen genom att räddas från armodet i Ryssland och fått beskydd på äldre dar.”

Presidenten besökte Halila sanatorium den 14 september 1923. Böckmann dog redan två månader efter Ståhlbergs besök, men Gerard levde i ytterligare sex år. Enligt minnesrunan i Helsingin Sanomat hade Finland erbjudit Gerard en lugn oas i sanatoriet i Halila i den finska statens ägo, där han nöjd och vänlig mot alla och envar med en sällsynt själslig frid in i det sista åtnjöt omgivningens respekt och kärlek.

Tjugo år senare evakuerade Finland tiotusentals ingermanländare och sedan 1970-talet har Finland tagit emot kvotflyktingar via UNHCR. Modell för aktivt mottagande av flyktingar hade dock visats redan under de första åren av självständighet.