Under rubriken Ändringar av EU:s återvändandedirektiv syftar till att förebygga olaglig vistelse i landet, upprepar inrikesminister Kai Mykkänen det självklara:
Asyl kan beviljas endast dem som behöver det. I de fall då asylkriterierna inte uppfylls måste sökanden återvända till utreselandet. Därför behöver förfarandet preciseras för att återvändandena ska kunna ske smidigt och med beaktande av rättsskyddet.
Som sagt: självklarheter, egentligen. Bra ändå att det påminns om och klargörs vad grunden för möjligheten att invandra i ett annat land som skyddsbehövande eller flykting innebär och omfattar.
Europeiska kommissionen lade den 12 september 2018 fram ett förslag till ändring av det så kallade återvändandedirektivet. Direktivet gäller återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i ett land. Exakt en månad senare, den 25 oktober 2018, lämnade regeringen en skrivelse som handlar om att utforma Finlands ståndpunkt till riksdagen.
Inrikesministeriet:
I förslaget till direktiv förtydligas fastställandet av risken för avvikande och införs en uttrycklig skyldighet för den som ska återvända att samarbeta med de nationella myndigheterna i alla skeden av återvändandeförfarandet.
I kommissionens förslag förtydligas också behovet att fatta ett beslut om återvändande omedelbart efter att ett beslut om att avsluta en laglig vistelse har fattats. För närvarande gör alla medlemsländer inte så, men i Finland fattas dessa beslut samtidigt.
Avsikten är att genom kommissionens förslag säkerställa enhetligheten mellan asyl- och återvändandeförfarandena. Genom förslaget skapas ett gränsförfarande som gör återvändandeförfarandet enklare. Det ska tillämpas på sådana tredjelandsmedborgare som fått avslag på sin ansökan om internationellt skydd vid asylgränsförfarandet.
Kommissionen föreslår också en effektivare användning av förvar för att stödja verkställandet av de återvändande.
Inrikesministeriet informerar också om att:
I kommissionens förslag fastställs dessutom en skyldighet för varje medlemsstat att inrätta ett nationellt system för återvändandehantering. Kommissionen har i sin förordning om en europeisk gräns- och kustbevakning föreslagit att det ska inrättas ett centralt system till vilket de nationella systemen ska kopplas.
EU-länderna har framhävt att en fungerande återvändandepolitik som en del av det gemensamma asylsystemet är viktig.
Det föreslås preciseringar i återvändandedirektivet eftersom migrationstrycket på medlemsstaterna och unionen som helhet har ökat sedan det så kallade återvändandedirektivet som reglerar återvändandepolitiken på EU-nivå trädde i kraft 2010. Ändringsförslagen respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet principen om ”non-refoulement”.
