Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln på Östnylands sajt.

I Finland har den senaste veckan ett fall där en irakisk familj med sju döttrar i två instanser – Migri och förvaltningsdomstolen – fått avslag på sin asylansökan och därför ska utvisas, fått stor uppmärksamhet. I den lilla staden Lovisa har familjen fått starkt stöd av personer som tycker att familjen ska få stanna dels för att de anser att beslutet är felaktigt; dels för att flickorna går i skolan och har lärt sig en hel del finska. Läs om fallet efter den här texten. Engagemanget för just den här familjen har blivit stort i Lovisa och trots att man säger sig agera för döttrarna i familjen så verkar man inte ha tänkt särskilt mycket på vad man utsätter dessa barn för när man paraderar dem i medierna. Om det och andra aspekter i fallet skriver Helén Kurri, nyhetschef och chefredaktör för Östnyland i en ledartext bland annat:

Medan föräldrarna håller sig i bakgrunden på grund av säkerhetsskäl figurerar döttrarna med sina ansikten, namn och intervjuer i nyhetsinslag och artiklar.
—————-
På ett dygn samlades flera tusen namn in i protest mot Migris beslut, inom bara ett dygn anslöt sig över 2500 personer till den lokala Facebookgruppen Loviisan tyttöjen palautukselle seis!, och en stöddemonstration arrangeras på Lovisa torg i morgon. Lovisa stads ledning har också uttalat stadens stöd och förhoppning om att familjen ska få stanna.

Det är ändå något som skaver med den omfattande publiciteten, som främst fokuserar på barnen. Barn är barn tills de är 18 år, och även om också barn har rätt att yttra sig i medier är det med stor försiktighet som man publicerar bilder, namn och uttalanden av minderåriga. Ju yngre desto större hänsyn.

Stor eftertanke och försiktighet alltså i vanliga fall, när det är finländska barn som står i fokus. Men nu riktas allt ljus på sju flyktingbarn och inför kamerorna får de svara på frågor som inget barn någonsin skulle behöva ställas inför.

Föräldrarna i familjen talar varken finska eller engelska, och det har varit svårt att hitta professionella tolkar för att kunna höra dem berätta sin historia. Att i stället låta barn, alla under elva år och redan traumatiserade av de senaste årens upplevelser, svara på frågor som “vad tror du händer om ni åker tillbaka till Irak”, framstår som verkligt ansvarslöst. (Yle 28.2.18)

Om inte föräldrarna i sin desperation förstår att skydda sina barn, om nyhetsreportern anser det relevant att barn uttalar sig i teve med svar som “Jag är rädd eftersom de dödar oss alla om vi åker till Irak, ” så borde kanske familjens stödperson i alla fall ha förstånd att ingripa.

Helén Kurri avslutar sin text så här:

Tidningen Östnyland har också uppmärksammat familjen, avvisningshotet och det massiva engagemang som nu stöder dem. Däremot beslutade vi att avstå från intervju av familjen på grund av språkförbistringen, och att intervjua barnen var från början uteslutet.

Om fallet så som det beskrivits och rapporterats om av Yle

•  Timo Raivio jobbar mot klockan för att stoppa utvisning av irakisk familj i Lovisa: ”Sju unga flickor kan skickas mot döden i Irak” – 26 februari 2018. Ur texten:
Timo Raivio är uppgiven över Migris beslut, som han kallar chockerande och brottsligt.

– Migri anklagar familjen för att ljuga, trots att det handlar om en myndighet som borde sätta sig in i saken och vara opartisk.

Timo Raivio berättar att problemet är att Migris version av familjens berättelse innehåller många fel som har uppstått i och med att man inte har förstått familjen under intervjuerna. Migri har enligt Raivio inte heller satt sig in i familjens situation och kultur.

•  Lovisaflickorna är livrädda – så här svarar Migrationsverket – Yle 27 februari 2018. Ur texten:
Enligt Migrationsverkets beslut är familjens berättelse inte trovärdig. Berättelsen har ändrat under processens gång, så att relevant information har kommit till under senare skeden och föräldrarnas berättelser överensstämmer inte helt sinsemellan, står det i beslutet.

– Man måste beakta många olika rättigheter som barnet har. Man måste värdera många olika faktorer: hurdana band barnet har till Finland och till sina föräldrar, säger Tirsa Forssell, chef för resultatområdet inom asylenheten vid migrationsverket. Två år i finländsk skola räcker inte för att det ska ses som barnets bästa att stanna i Finland.

•  Professor i folkrätt: Beslut om asyl kan inte vara beroende av stödpersoners aktivism – Yle 1 mars 2018. Ur texten:
– Demokratin tål, och bör tåla, också en hård och ljudlig folkopinion. Trots yttre tryck måste tjänstemän ändå agera professionellt och i enlighet med sina tjänsteskyldigheter, säger professorn i folkrätt, Elina Pirjatanniemi, om uppståndelsen i Lovisa, där invånarna motsätter sig utvisningen av en irakisk sjubarnsfamilj.

Hon understryker att beslut om asyl inte kan vara beroende av huruvida det finns aktiva människor som stöder vissa asylsökande.

•  Tidsfrist för Lovisaflickorna: “Nu dansar och sjunger jag igen” – Yle 2 mars 2018. Ur texten:
När Yle Östnyland når Timo Raivio är han hemma hos den irakiska familjen som precis fått besked om beslutet. Han räcker telefonen till en av flickorna i familjen som berättar att det känns bra att veta att de fått en tidsfrist.

– Före vi fick veta om beskedet dansade och sjöng jag inte. Men nu dansar och sjunger jag, säger Zahraa.

I texterna ovan finns mängder av bilder av barnen. Jag avstår från att publicera någon av dem här.