Den rubriken hade en DN Debattartikel som publicerades den 16 maj och
var undertecknad av ordförandena för HTF, SKTF och ST. Den rubriken är
också ett citat ur en undersökning som visar hur en majoritet av
studenterna uppfattar facket. Undersökningen, gjord av de tre
ovannämnda fackförbunden, redovisar studenternas attityder till
arbetslivet och facket. För att förändra dessa och andra negativa
attityder startar HTF, SKTF och ST nu en ny gemensam
”studentorganisation utan fackliga gränser”.
Det är möjligt att det är en bra idé, jag vet inte eftersom denna
”studentorganisation” ännu inte finns i sinnevärlden. En stillsam
undran infinner sig dock: om det finns behov för en facklig
studentorganisation, om det är vad studenterna som ska ge sig ut i
arbetslivet allra mest och hetast vill ha, grundar de då inte själva en
sådan? Är det inte så en fackförening uppkommer: genom ett starkt behov
av och en brinnande önskan att tillsammans förändra något som är
dåligt, förtryckande, orättvist? Inte tillkommer väl fackföreningar –
ens om de kallas ”studentorganisationer” – uppifrån, från redan
etablerade fackförbund vars egentliga syfte torde vara att dra in så
många nya medlemmar som möjligt i en tid då allt fler vill klara sig
själva, skriva egna avtal med arbetsgivare och förhandla individuellt?
Och allt fler tycker att "facket är byråkratiskt, mossigt och
ineffektivt".
Jag bara undrar…