Av en artikel i Dagens Juridik – Europadomstolen ger klartecken för utvisning av irakier – framgår att tio irakier som uppgett att de kan komma att utsättas för förföljelse respektive hedersbrott om de återvänder till hemlandet, kan utvisas. Två av fallen gäller muslimer, de övriga gäller kristna. Europadomstolen konstaterar att samtliga har möjlighet att flytta till andra delar av landet.
Europadomstolens dom får betydelse för liknande fall både i Sverige och andra EU-länder:
Migrationsverket och migrationsdomstolarna har bedömt att situationen i Irak förbättrats sedan sökandena lämnade landet. Europadomstolen delar uppfattningen att den allmänna situationen i landet inte är så allvarlig att en utvisning i sig skulle utgöra en kränkning av artikel 3.
Domstolen bedömer att de två som flytt på grund av deras relationer inte skulle kunna få skydd av myndigheterna på orten. Samtidigt uttalar domstolen att hotet sannolikt minskat med tiden och att det inte visats att kvinnornas släktingar skulle ha möjlighet att hitta dem i andra delar av Irak. De övriga anses kunna flytta till Kurdistan, där kristna är mindre utsatta.
Dagens Juridik har inte länkat till domarna, men här är de för den som vill ta del av dem i detalj. De rör alltså totalt tio personer:
CASE OF S.A. v. SWEDEN
CASE OF D.N.M. v. SWEDEN
CASE OF N.M.B. v. SWEDEN
CASE OF N.A.N.S. v. SWEDEN
CASE OF N.M.Y. AND OTHERS v. SWEDEN
CASE OF D.N.M. v. SWEDEN
CASE OF M.K.N. v. SWEDEN
CASE OF A.G.A.M. v. SWEDEN
I ett av fallen, M.K.N. v Sverige, kan man bland annat läsa:
The question arises whether the vulnerability of the Christian group and the risks which the individuals face on account of their faith make it impossible to return members of this group to Iraq without violating their rights under Article 3. The Court considers, however, that it need not determine this issue, as there is an internal relocation alternative available to them in the Kurdistan Region.
———-
In conclusion, therefore, the Court considers that relocation to the Kurdistan Region is a viable alternative for a Christian fearing persecution or ill-treatment in other parts of Iraq. The reliance by a Contracting State on such an alternative would thus not, in general, give rise to an issue under Article 3.
———-
The Court concludes that, although the applicant, as Christian, belongs to a vulnerable minority and irrespective of whether he can be said to face, as a member of that group, a real risk of treatment proscribed by Article 3 of the Convention in the southern and central parts of Iraq, he may reasonably relocate to the Kurdistan Region, where he will not face such a risk. Neither the general situation in that region, including that of the Christian minority, nor any of the applicant’s personal circumstances indicate the existence of said risk.
———-