En migga reflekterar:

Ett år kvar till valet

Varannan opinionsmätning visar att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, varannan att de ligger en procent under spärren. Så det börjar bli dags att fundera över vilka som är ansvariga för att detta händer om ett år. För det finns alltid en anledning till att folk går och röstar på ett missnöjesparti. Och nota bene: man bör inte försöka förklara detta med att folk är dumma, det retar bara upp ännu mer.

1) Politikerna
har beröringsångest av den värre skolan. När lagen om arbetskraftsinvandring trädde i kraft tog det inte lång tid förrän en del partier började yra om hur diskriminerande detta är mot de arbetslösa. Alltså ska vi ha arbetslöshetsinvandring också. En del flummare yrar också om att värna svartjobbare. Och givetvis ska vi som – typ – enda västland inte ha något försörjningskrav för anhöriga heller, det vore ju rasism. Politikerna klarar inte av att berätta att bruttoinvandringen till Sverige är ett sexsiffrigt antal per år, högst i världen räknat per capita, och har så varit nu i några år.

2) Media
kör hela tiden med mantran som: ”kastas ut”, ”riskerar att kastas ut” osv. De har fastnat i sitt spår som innebär att utgångspunkten är att alla ska bo i Sverige.

3) Kulturetablissemanget
verkar förespråka helt fri invandring, fast de för de mesta döljer det bakom retorik. Inga hämningar alls mot att i tid och otid spela ut rasistkortet. Har dessutom en direkt översittaraktig attityd: ”det här begriper du inte”.

4) Migrationsverket
saknar i stor utsträckning enhetlig praxis och kvalitet i besluten, och gör fortfarande skäl för öknamnet Lotteriverket. Har en verksledning som kan komma fram med vad som helst – och vars närmaste krets står och bockar och säger ja och amen till allt.

5) De tre migrationsdomstolarna
Har trots tre och ett halvt år i gamet inte lyckats komma fram till en gemensam syn på praxis. Kompetensen är där så låg att exempelvis chefsrådmän fortfarande inte fattar det här med styrkt identitet, utan istället yrar om grundlagsbrott.

6) Migrationsöverdomstolen
har, i förhållande till sin budget och sin personalstyrka, inte åstadkommit mycket, såvida man inte tycker att snittmässigt en dom per vecka sedan starten i mars 2006 är bra. Bör enligt ett nyligen lagt förslag få behörighet att ge ändringsdispens (dvs möjlighet att överpröva direkt felaktiga domar).

© Denna blogg.