En migga:
Jag läste den före detta miggans text på Newsmill.* Han har alldeles rätt. Migrationsverket försöker hela tiden hitta kortsiktiga lösningar. Nu är det till exempel väldigt viktigt att ge PUT till personer som säger sig komma från vissa länder för att snabbt bli av med dessa ärenden. De får inget biträde och utredningstiden minimeras. När det sedan visar sig att personen sannolikt inte kommer från det land han påstått sig komma ifrån, då blir det problem. Ska man blunda och bevilja ändå eller ska man börja på nytt, med biträde, vilket innebär att handläggningstiden ökar och de snabba resultaten uteblir?
Fast när det gäller påstådda somalier är det svårt, oavsett hur mycket vi utreder. Om de talar somaliska och om språkanalysen visar att de talar sådan somaliska som talas i södra eller mellersta Somalia kan vi inte utvisa dem till något annat land även om det är fullkomligt klart för oss att de inte varit bosatta i Somalia eftersom de inte kan någonting om det landet. Vi vet inte vilka de är eller varifrån de kommer, men de får PUT på grund av sitt språk.
Kommentar: Var det så här lagstiftarna avsåg att utlänningslagen skulle tillämpas: ”Blunda och bevilja”? Står det i utlänningslagen att man kan strunta i utredningar och mer eller mindre kollektivt – för att utredningar inte görs eftersom de tar tid – bevilja PUT, i stället för att behandla alla ansökningar individuellt? Ger utlänningslagen Migrationsverket och migrationsdomstolarna rätt att helt och hållet strunta i allt vad utredningar och identitetskontroll heter? När gick sådana dekret ut från regeringen? Eller har Migrationsverket getts carte blanche att leka hela havet stormar med skattemedel och landets framtid?