En migga börjar sitt mejl just så:
Skriv om den personalneddragning som sker på Migrationsverket!
Och fortsätter:
2015 och särskilt hösten blev ett enda jävla kaos. Vi tog hand om allt och alla denna höst, mina kollegor grät över alla beslut som dem var tvungna att ta angående ekonomin och dagersättningen, vi hjälpte alla oavsett land för vi hade inget val.
2017 ser likadant ut, men nu kämpar vi också för våra jobb och många av mina kollegor gråter sig fortfarande till sömns. Och den här gången så beror det på att vi alla kommer att få sparken.
Att se hur en asylsökande får förtur på en lägenhet känns hemskt. Jag som handläggare har till och med delgett asylsökande beslutet och inser att jag själv inte kan flytta. De har förtur i allt.
Miggan avslutar:
Jag klarade av den första utgallringen men det ser inte bra ut. 12 av min kollegor har fått sparken.
Kommentar: Hur är det möjligt att stora neddragningar görs på Migrationsverket nu, när tusentals och åter tusentals ärenden snart ska prövas igen för alla dem som fått TUT i 13 månader resp två år och för alla hundratusentals anhöriga som enligt uppgift väntas komma? Och när tiotusentals asylärenden inte är utredda och avgjorda? Det vore intressant att få svar på den frågan, om det finns någon ansvarig som kan/vill svara.
Ingen politiker eller ”expert” eller debattör eller någon enda människa överhuvudtaget i Sverige kan någonsin längre säga:
Vi står inför en utmaning.
Den som säger så är antingen döv och blind eller ljuger både för sig själv och andra. Det går inte att lura folket längre, alla är idag medvetna om att vi står mitt i ett problem som skapats av just dem som hårdnackat fortsätter att tala om att ”vi står inför en utmaning”!
Reflektion: Vad händer när det ser ut som det gör på Migrationsverket? När oroliga och gråtande tjänstemän inte vet när de åker ut men de – tills det sker – ska sitta och fatta beslut om asyl och uppehållstillstånd och administrera bidrag och bostäder till personer som ofta inte ens borde vara här. Och när se ska se dem till och med gå före i köer till bostäder som de själva redan köat till i många år. Och som de själva knappt ens kan drömma om att klara av att betala de höga hyrorna för.
Finns det något annat land i världen som beter sig som Sverige mot sitt eget folk, något annat land där riksdagsledamöter, regering och myndigheter så flagrant struntar i sina egna medborgare och skattebetalare?