Här följer en betraktelse från en migga som sysslat med migration och internationellt arbete i snart tio år. Läs och begrunda:
Det finns en del märkligheter i den svenska debatten, och dessa leder till att vissa fenomen går förbi utan kommentarer.
Här är några exempel:
* Har Barnombudsmannen kommit med så mycket som ett enda pressmeddelande om de barn som på falska grunder slussades in i Sverige från Vietnam för att ge smugglarna barnbidrag, underhållsbidrag och efterlevandepensioner? Icke sa Nicke.
* Har alla de fall av underlåtna DNA-analyser, som redan lett till att fall med ”falska barn” blivit uppdagade, lett till att Röda Korset funnit saken värd att kommentera? Svar nej.
* Har handeln med skenäktenskap föranlåtit religiösa företrädare att yttra sig om avarter inom fältet för bedrägerier? Nix.
* Kommer handeln med falska anställningsbevis att föranleda någon reaktion? Tror knappast det.
I Sverige finns nämligen hos en del ledande debattörer och kulturpersonligheter en inställning till migration som kan sammanfattas i dessa fyra regler:
1) människor utanför Sveriges gränser lider av förtryck. Därför har dessa människor som utgångspunkt rätt att bo i Sverige. Att förneka dem denna rätt är närmast skamligt. Därav ordbruket, att när någon blir utvisad så blir denne ”utkastad”.
2) om dessa människor mot all förmodan inte skulle lida av förtryck – vilket de per definition gör – så lider de ändå av social nöd. Därför har dessa människor som utgångspunkt rätt att bo i Sverige. Att förneka dem denna rätt är närmast skamligt. Därav ordbruket, att när någon blir utvisad så blir denne ”utkastad”.
3) om dessa människor mot all förmodan inte skulle lida av förtryck eller social nöd – vilket de per definition gör – så lider de ändå därför de är utmärkta tillskott till den svenska arbetsmarknaden. Därför har dessa människor som utgångspunkt rätt att bo i Sverige. Att förneka dem denna rätt är närmast skamligt. Därav ordbruket, att när någon blir utvisad så blir denne ”utkastad”.
4) om dessa människor mot all förmodan inte skulle lida av förtryck eller social nöd, eller saknar förmåga att verka på den svenska arbetsmarknaden – vilket de per definition gör – så lider de ändå därför att ingen människa är illegal. Därför har dessa människor som utgångspunkt rätt att bo i Sverige. Att förneka dem denna rätt är närmast skamligt. Därav ordbruket, att när någon blir utvisad så blir denne ”utkastad”.
Det lär behövas flera mandatperioder för Alliansen, med bland annat att införa och cementera en arbets- och försörjningslinje kryddat med ”lag och rätt”, för att ändra på den attityden. Det är i princip omöjligt att få stöd någonstans om man avslöjar illegala företeelser. De som leder kulturdebatten har utgångspunkten att ”de har rätt att göra så”. Och en annan rätt intressant sak, är att en del debattörer redan framfört att det är ”diskriminerande” mot de arbetslösa att införa uppehållstillstånd för arbetstagare. Och jag förstår vad fortsättningen på den meningen är: ”för de har ju alla rätt att bo i Sverige”.
GOD JUL!
