En god man skriver:
Läser det senaste i nättidningar om galenskapen kring åldersbedömningar. Nu går Rättsmedicinalverket i svaromål. Bland annat säger man att man inte ändrar nuvarande metod.
Alla dessa berättelser, den ena värre än den andra, som beskriver asylsökandes lidande under väntetiden och av att bli åldersbedömd! Detta trots att de inte kunnat eller velat bevisa vilka de är. Inte med ett enda dokument eller ens en enda minnesbild.
Men, det finns ett sätt att få slut på detta lidande.
Den som söker asyl kan när som helst avbryta processen och återvända till den plats han kom från. Sverige är inte ett fängelse. De asylsökande är här av egen fri vilja och på eget ansvar. De har av sina beskrivningar att döma, haft förfärliga upplevelser på vägen hit.
Att komma till ett säkert land som inte befinner sig i krig måste trots den svåra resan hit, vara en befrielse.
Att respektera mottagarlandets lagar är ett villkor för att kunna få en rättssäker process och eventuellt bedömas som skyddsbehövande och få stanna.
Att visa respekt för andra människor är grundläggande för att överhuvudtaget kunna ha någon form av relation oavsett hur den ser ut.
Kommentar: Så tänker en av de tusentals personer som agerar gode män åt tusentals pojkar – som ofta är män – från Afghanistan.
Gode män som vill delge andra sina erfarenheter är välkomna att höra av sig. Ingen annan läser texterna än jag. Den som inte vill skriva i eget namn får vara anonym när/om de publiceras. Samhällsklimatet i Sverige är sådant att det finns anledning att vilja vara anonym; i ett ”normalt” land där lagstadgad åsikts- och yttrandefrihet råder skulle det inte behövas.