En finlandssvensk (vad annars?) bloggläsare skriver följande:
SvD Brännpunkt bjöd den 19 november på en sällsynt puckad artikel av Staffan Josephson, generalsekreterare för Hjärt- och lungfonden. I den och i den medföljande debatten exponeras Sverige i ett nötskal.
Det första stycket säger allt:
”Personer med kort utbildning lever oftare på ett sätt som ökar risken för hjärtinfarkt. I dag presenterar Hjärt-Lungfondens Hjärtinfarktindex 2009 som påvisar orimliga och orättvisa skillnader, som kraftigt påverkar risken att insjukna och dö i hjärt-och kärlsjukdom. Nu behövs det en nationell samordnare på hjärtområdet och en svensk hjärtplan, för att säkerställa att goda exempel tas till vara och att förebyggande insatser kommer alla till del.”På svenska:
”Det är orättvist att vissa människor röker, äter ohälsosamt och motionerar för lite, och det är statens ansvar att göra något åt det”.Här finns avundsjuka gentemot högutbildade, klassretorik och överflyttande av individens ansvar till staten i en prydlig förpackning. Om man inte tycker att dumheterna i artikeln räcker går det alltid att läsa kommentarerna …
Jag bara undrar: Varför är det främst vi/de som kommer ”utifrån” som ser galenskapen i sådana här uttalanden och sätt att tänka?