Jag fick ett läs- och tänkvärt mejl från en vän i Finland:
Ryssarna håller på med etnisk rensning i Ukraina.
”Etnisk rensning”, ett konstigt uttryck för folkmord, för övrigt. Deras vidriga herrefolksideologi stipulerar att det inte finns något Ukraina och inga ukrainare. De som inte går med på att vara/bli ryssar ska dödas. Det finns till och med ett manifest på detta. Exakt samma tankesätt som tyskarnas Wannseekonferens 1942 där man beslöt om utrotningen av judarna.
Ryssarna har svängt upp och ner på begreppet ”nazism” och ”nazister”. Allt och alla som är emot Ryssland i någon form är nazism och nazister. De har satt likhetstecken mellan ett självständigt Ukraina och nazism – vilket är så in i helvete sjukt så jag helt enkelt inte kan komma på ord eller begrepp för att uttrycka min avsky.
Det räcker inte med sanktioner för att stoppa putinismen och ”russkij mir”-ideologin. Ukrainarna kämpar nu för sin existens – och för resten av det demokratiska Europa.
Tyvärr hänger inte den här vidriga ideologin bara på Putin. Det finns gott om andra som stöder den till hundra procent. Det ryska folket kan inte heller helt och hållet skylla på att de ”inte vet eller visste”. Liksom inte heller tyskarna kunde på 30- och 40-talet. Desinformationen i Ryssland är förvisso massiv, men i vår digitala värld med ett otal digitala medier får man nog information – om man vill söka den och ta emot den.
Men det är som vanligt i sådana här sammanhang: passiviteten som är bekvämast och tryggast för det egna jaget. För att någonting väsentligt ska ändras i Ryssland måste det troligen till en ny revolution – med allt vad det innebär av splittring, kaos och blodsutgjutelse. Det är osannolikt att något fredligt maktskifte kommer att ske. Ett sådant maktskifte måste nämligen innebära att Ryssland – på riktigt – erkänner och gör upp med sin historia, som Tyskland har gjort. Några sådana tecken på det ser man inte i dag, annat än i mycket begränsad omfattning.
Det räcker inte med 2000 protesterande, modiga människor på gatorna. Det behövs 20 miljoner!
Visst händer väl någonting den dag Putin försvinner. Till exempel att en ny rysk ledning erkänner att kriget i Ukraina var förödande också för Ryssland. Men Ryssland – och den sjuka grunden i ”russkij mir”-ideologin – försvinner ingenstans. I bästa fall får vi under en oöverskådlig tid framöver ett nytt kallt krig – kallare än någonsin – där Europa rustar upp ordentligt och Natos europeiska del utvidgas till åtminstone Finland. Ryssland kommer i det läget inte på länge att kunna utgöra något riktigt militärt hot mot väst.
Det betyder inte att Ryssland skulle backa – utan bara på nytt bida sin tid.
Förnekelse är ju också ett sätt att skydda sig. Så många ryssar – i synnerhet äldre ryssar – värjer sig genom att förneka verkligheten. Hela deras värld skulle rasa samman om de verkligen tog in vilken fruktansvärd förtryckarstat de växte upp i (Sovjetunionen) – och att den förtryckarstaten inte har förändrats ett dugg egentligen, utan nu har övergått till att aktivt försöka utplåna ett helt grannfolk.
Stort tack till vännen i Finland för den här insiktsfulla texten och för att jag fick tillåtelse att publicera den.
