Jag fick ett mejl. Bloggläsaren vill inte att hans identitet ska bli känd, det vill nästan ingen som skriver till mig. Sådant är klimatet i Sverige. Därför skrev jag texten Det behövs klara riktlinjer, det behövs ett Åsiktsverk! Och därför skrev bloggläsaren följande mejl till mig (som jag återger med hans tillstånd men utan hans namn):
Merit ! Grandiost skrivet !
Jag är bosatt cirka 100 mil från Sverige och tittar på Aktuellt över internet dagen efter. Jag satte kaffet i halsen när jag hörde brasklappen. Vidrigt ! Dubbelmoraligt !
Man betonar allas lika värde för att därefter behandla ”de utpekade” som barn som inte klarar att höra någon kritik alls. Var man rädd för DO? Eller för demonstrationer/stenkastning/brandläggning ?
”Varför inga brasklappar före anförande av arabledare som öppet förespråkar förintelse av Israel ?”, var det första som föll mig in.
Ska nu TV/radio/tidningar också före varje kritik av samhälle/media/politiker/brottslingar/osv införa dylika brasklappar ? Sverige blir otroligare och otroligare !
Du har min beundran för din blogg som jag läser dagligen.
Jag undrar över att ingen reaktion från gammelmedia kommer. När jag hänvisar till din blogg får jag bara som svar ”miggorna är låtsaskompisar” och ”för att hon skriver något behöver det inte vara sant” eller ”du får ej citera ur hennes blogg enligt lagen om upphovsrätt”. Ingen ser något behov av att undersöka dina påståenden utan man tittar unisont bort. Och känner sig därvid ädel?
Påståendet om ”låtsaskompisar” gjordes på en vänsterblogg som avkräver källbevis för alla icke politiskt korrekta yttranden. Jag undrade därför om man hade några bevis för detta påstående, väl vetande att så icke var fallet. Fick inget svar. Som väntat.
Det var min gamla länstidning som vägrade ta in ett citat från din blogg med hänvisning till lagen om upphovsrätt! Jag svarade med citat från din blogg där du uttryckligen tillåter citat.
Jag frågade dem varför de inte ens undersöker dina påståenden om t.ex. Migrationsverket, om de stämmer så är det ju något att ta upp. Och om de inte stämmer så förmodade jag att ett Pulitzerpris till tidningen för detta ”avslöjande”? Ingen reaktion!
Anledningen till mitt inlägg där var en ledare där skribenten ojade sig över ”de långa handläggningstiderna hos Migrationsverket” där de enbart såg skulden hos verket. Jag frågade varför man inte tog upp den andra sidan av problemet, alltså de asylsökande och deras ibland något fantasifulla berättelser, och citerade härvid ur din blogg.
Jag kritiserade alltså den helt ensidiga beskrivningen av problemet. Som svar fick jag veta att ”ledarskribenter skriver sin personliga mening och behöver alltså INTE vara objektiva !” Oj-oj !
Kommentar:
Var och en får tänka själv!
Tack till bloggläsaren för hans upplysande mejl och för att han så tydligt bekräftar det jag mycket ofta framhållit: att det är lågt i tak i Sverige, att gammelmedierna (oavsett om de är vänster, höger eller mittemellan) har bestämt sig för en linje och den gäller.
Att sprida lögner och kalla miggorna ”låtsaskompisar” är oförskämt mot mig (det är också förtal!) men främst mot miggorna. De är alla välutbildade, kunniga och har lång erfarenhet av verksamheten.
Jag sänder också tacksamma tankar till ”mina” miggor som, oförtröttligt, år ut och år in, har orkat berätta om sina upplevelser och erfarenheter från asylinvandringsområdet, inifrån verket. Deras berättelser är givetvis lika viktiga som de asylsökandes, vilka mycket ofta relateras i medierna.