Apropå ”svenskt” och ”osvenskt”, som diskuterats en del i sociala medier, bland annat med anledning av bråket i Haninge kommun sedan någon kallat någon annan ”osvensk”, så skriver bloggläsaren TA följande fundering:

När jag satt och bläddrade igenom ICAs tidning Buffé blev jag väldigt irriterad. Där fanns en text av redaktören om hur allt det vi kallar svensk husmanskost kommer utifrån, inget är svenskt egentligen. Så läser jag DN på nätet, där fastslås att dagens svenskar härstammar från turkiska bönder och att det var invandrare som byggde det moderna Sverige.

Det är som om det har blivit en tävling bland journalister och skribenter om vem som mest kan visa att Sverige egentligen inte finns, att vi bara är en produkt av influenser utifrån. Jag ställer mig lite frågande till vad det är som driver denna nationella masochism? Varför vill man förminska vårt land, som en gång var känt som en föregångsnation inom många områden?

Många världsförändrande uppfinningar gjordes av svenskar, som den automatiska fyren, kylskåpet, datormusen och GPSen. Skiftnyckeln och propellern var egentligen vidareutvecklingar, men ficks att fungera av en svensk. Men om detta må vi icke prata, vi ska bara tala om hur mycket invandringen betytt för Sverige.

Förstå mig nu rätt, jag vet att invandrare har betytt oerhört mycket för Sverige och att vi inte skulle ha blivit en ledade industrination utan att de svenska arbetarna fått hjälp av tiotusentals greker, jugoslaver, italienare och finnar. Men att dra en parallell mellan dessa invandrargrupper och dagens är rent förolämpande. På vilket sätt kan man påstå att de somalier som kommer idag bidrar lika mycket till Sverige som de arbetare som kom under 50-, 60- och 70-talen? Det kan man inte, därför måste man hela tiden påpeka att Sverige egentligen inte finns, att vi endast är en produkt av influenser utifrån.

Man påstår att det inte finns någon svensk kultur och pekar på dans och musik som kommit utifrån. Man blandar alltså ihop kultur och kulturyttringar. Men svensk kultur finns; det är att stå i kö, att hålla löften, att komma i tid, att respektera andras åsikter, att sitta på uteserveringar så fort solen kommer fram, att det är männen som grillar. Men om detta må vi icke prata. Vi ska tvärtom nyttja en annan del av det typiskt svenska; att inte förhäva sig, inte tro att man är nåt. Vi ska förneka oss själva och omfamna det som kommer utifrån. Är det konstigt att svenskarna blir mer nationalistiska när dessa påbud kommer uppifrån och tvingas på oss i varenda tidning och tidskrift?

Nu ska jag strax börja förbereda söndagsmiddagen jag ska bjuda min familj på. Jag bryr mig inte om ifall det är svenskt eller inte, jag tycker det är gott och trevligt.