Fortfarande bloggar jag utan svenska prickar over bokstaverna. Pa tangentbordet finns inte de tre sista bokstaverna i vart alfabet, daremot en massa circumflexer och accenttecken och annat som tjeckiskan ar sa full av.
Det kanns som att vara med om nagot stort och historiskt – och nar man tittar pa alla dokument och uttalanden och skrivelser och information etc som producerats, sa far man definitivt intrycket av att har, nu, idag sa sker stora saker och betydande forandringar. Men skrapar man lite pa ytan, laser nagra dokument och hor manniskor som t.ex. Svenskt Naringslivs ordforande Signhild Arnegard Hansen tala, sa far man en lite annan bild. En viss vikt och betydelse har forstas de har motena och alla uttalanden om viljeinriktningar etc, men nagot annat an just uttalanden och viljeinriktningar handlar det anda inte om. Betank exempelvis detta, som star att lasa under en av punkterna i bakgrundsdokumentet infor det har motet:
Maintaining emplyment, creating jobs and promoting mobility
Implementation of various types of internal flexicurity, e.g. supporting temporary flexible working time arrangements, can substantially reduce mass lay-offs, mitigate the social impact of the crisis, save considerable firing and (re)hiring costs for firms, and prevent the loss of firm-specific human capital.
Men inte vill val Sverige ha sadan flexibla losningar? Eller? Och vidare:
Improving the entrepreneurial environmant and creation of new, especially high-value jobs in fast-growing sectors should be promoted by, inter-alia, lowering non-wage labour costs, reducing administrative burden on enterprises, and addressing the rigidities on the labour market, with an integrated flexicurity approach.
Men inte vill val Sverige ha lagre arbetsgivaravgifter for att minska bordan for foretag – och da tanker jag sarksilt pa enmans- och famansforetag? Eller?