…att hantera olika åsikter inom sina egna led. Ett tydligt exempel av många är detta, som beskrivs i en artikel i tidningen Dagen som handlarn om att 40 kristdemokrater skrivit under en motion med krav på att återinföra permanenta uppehållstillstånd. Partiledningen avvisar kravet.
Klicka på bilden för att läsa artikeln i tidningen Dagen.
Ur de 40 kristdemokraternas motion:
En fråga som gnager hos många av Kristdemokraternas väljare är uppfattningen att partiet alltför mycket tillmötesgått de flyktingrestriktiva politiska strömningarna i vårt land.
Dessutom står att läsa i artikeln att:
Det krav som nu ställs internt i partiet är att ta ställning för permanenta uppehållstillstånd i stället för det som gäller idag, tillfälliga uppehållstillstånd.
Blandade reflektioner:
Ett råd till dem hos vilka ”frågan gnager om huruvida deras parti ” alltför mycket tillmötesgått de flyktingrestriktiva politiska strömningarna i vårt land” är att tänka längre än näsorna räcker och på allvar fundera över vad det är de säger och vad det är de förespråkar. De bör även fundera på vad de menar med ”de flyktingrestriktiva strömningarna”. Jag har aldrig hört eller läst att man i Kristdemokraterna skulle ha ”tillmötesgått flyktingrestriktiva strömningar”, verkliga flyktingar i enlighet med utlänningslagens och konventioners definition av sådana, har inget parti vad jag vet sagt sig vara emot. Allra minst Kristdemokraterna. Ingen har velat neka att ge flyktingar, äkta flyktingar som lyckats ta sig hit direkt från brinnande krig skydd så länge krig pågår i deras länder. Men det stadgas inte någonstans att skydd från krig ovillkorligen ska leda till permanent tillstånd att stanna i det land som gett detta skydd, utan grundsynen har varit att man ska återvända till sitt hemland när förhållandena där tillåter det. Den som getts skydd mot sitt land där krig pågår i åratal och barn och familj rotat sig ska kunna söka rätt att permanent bosätta sig i landet, men huvudprincipen är att man ska återvända när och om det är möjligt.
Det är bra och viktigt att svåra frågor diskuteras och debatteras och genomlyses i ett parti. Det är också bra och viktigt att medlemmar, som hyser en starkt motsatt uppfattning i en mycket viktig fråga än partiledningen och en majoritet av partiets medlemmar, på allvar funderar på om de kanske borde byta parti. I detta fall skulle kanske Centerpartiet passa bättre. Eller något av de andra partierna som anser att det inte ska finnas något tak för hur många människor från länder utanför Europa som Sverige kan ta emot och ge det som det redan råder inte bara stor, utan enorm, brist på: bostäder, sjukvård, tandvård, skolor och annan utbildning med mera. Dessutom bekostat av skattebetalarna som själva drabbas av nedskärningarna och försämringarna. Det finns ju sådana partier så om frågan är av avgörande vikt för dem som nu motionerar och markerar mot partiets linje så kan ett partibyte mycket väl vara ett alternativ.
Till Sverige kommer långt ifrån en övervägande del av de asylsökande från länder i krig, det vill säga människor med faktiska flyktingskäl. Det borde de 40 kristdemokraterna ta i beaktande. Många kommer för att det är oroligt i deras länder för att det är fattigt och de vill ha ett bättre liv. De vet att i Sverige får man inte bara skydd utan blir försörjd från första dagen och behöver inte bidra med särskilt mycket för att få både bostad och bidrag till allt man behöver om man lyckas få ett tillfälligt uppehållstillstånd. Allt är ”gratis” i Sverige.
I Sverige förekommer också osedvanligt mycket asylbedrägerier, både belagda och misstänkta sådana. Falska identiteter, nationaliteter, asylhistorier. Multipla ansökningar i olika namn i syfte att bedra det land man söker ”skydd” i och skaffa sig bostad och bidrag i flera identiteter. Till exempel finns tiotusentals afghaner här som bevisligen fått avslag på sina asylansökningar och som inte styrkt vare sig varifrån de kommer, vilka de är eller hur gamla de är. De vistas här i enlighet med den mycket starkt kritiserade och enligt Lagrådet i det närmaste ”lagstridiga” lag som fått namnet Nya Gymnasielagen, NGL. Det är alltså inte några flyktingar Sverige hyser utan okända, odokumenterade personer med okänd, odokumenterad bakgrund som upptar mängder av gymnasieplatser i en skola som snart inte längre ens går på knäna utan ligger platt på mage.
Vad de 40 personerna som författat och skrivit under motionen till rikstinget egentligen menar med ”flyktingrestriktiva politiska strömningar” blir helt obegripligt när det verkar som om de kallar alla asylsökande/asylinvandrade för ”flyktingar”. Att en majoritet av svenska folket idag torde vara för en ytterst restriktiv asyl- och migrationspolitik och mot en slapphänt hantering av tiotusentals och åter tiotusentals människor som har kommit och kommer hit och som inte ens styrker sin identitet trots att de absolut flesta – uppåt 98 % – helt säkert kan det, är ganska troligt. Så när det gäller dessa personer som tar sig till Sverige så existerar det säkerligen ”restriktiva strömningar”, men det är inte det motionärerna talar om. Riksdagsledamoten Magnus Jacobsson, en av dem som skrivit under motionen säger:
Vi har olika nätverk i partiet som pratar med varandra och vi vill stå kvar och ha en öppen inställning till människor som kommer hit. Det är vad det här är ett uttryck för.
I artikeln sägs också att Magnus Jacobsson självklart är medveten om motargumentet att Sverige inte bör sticka ut med generösare migrationsregler och menar att de tillfälliga uppehållstillstånden främst handlar om signalpolitik. Han säger:
Det är en signal om att Sverige inte är annorlunda än andra länder, egentligen är budskapet kom inte hit. Tyvärr drabbar det dem som redan är här.
Kommentar:
1. Han kallar de tillfälliga uppehållstillstånden ”signalpolitik” och det har han rätt i. Men permanenta tillstånd är ju lika mycket ”signalpolitik”!
2. Och ja, att Sverige inte har generösare regler än andra och inte har okontrollerad invandring från massor av länder utanför EU, är och ska vara just en signal som gör att människor inte söker sig hit för ”ett bättre liv”. Det ska inte gå att ”asylshoppa”, som någon döpte fenomenet till för många år sedan.
3. ”Det drabbar dem som redan är här”??? Vad menas med det? Det ”drabbar” väl inte dem som lyckats ta sig hit och får lämna Sverige när skyddsskälen upphört mer eller mindre än det drabbar dem som aldrig lyckades ta sig hit?
I artikeln invid den ovannämnda finns en mindre med rubriken Det KD ser som en veritabel katastrof anser SKR är inhumant och i den sägerKristdemokraternas migrationspolitiska talesperson Hans Eklind, själv präst, i en ordväxling med Karin Wiborn från Sveriges kristna råd, SKR:
Påve Franciskus har uppmanat alla EU-länder att visa solidaritet med flyktingar, men också att akta sig för att ta emot för många så att den befolkning som finns på plats inte lider skada. Här börjar vi närma oss en gräns i Sverige, inte minst med ett antal kommuner som börjar gå på knäna. Att gå tillbaka till det som gällde före ”flyktingåret” 2015 går inte.
Det skulle vara en veritabel katastrof för då vill alla till Sverige.
Slutkommentarer: Här möts och bryts helt olika syn på hur man ska hantera den enorma, landsförändrande asylinvandringen. Det skulle vara lätt att ställa sig på den ena eller den andras sida enbart och ”skälla” på den andra. Men så svartvit är inte världen och den uppfattning jag får är att bägge sidor är övertygade om att just de har rätt. Ingendera sidan agerar av illvilja eller av någon annan negativ anledning. Men de 40 motionärerna drar det kortare strået i den här frågan, de har helt enkelt inte tillräcklig kunskap på området för att inse vidden av vad de i sin välvilja faktiskt kräver. Och när det kommer till kritan, efter att alla har fört fram sina synpunkter och tankar och frågan har vänts och vridits på och diskuterats och debatterats, så måste partiledningens beslut ändå vara det avgörande. Och det torde ovedersägligt vara det bästa under det asyl- och integrationskaos som faktiskt råder i Sverige.
P.S. Det är svårt att förstå hur det blivit så i Sverige att de som representerar kristendomen blivit så genompolitiserade och att de kristna i SKR och i Svenska kyrkan generellt anser att de ska agera aktivistiskt på asyl- och migrationsområdet.