Med anledning av vad det är för dag idag, meddelade jag lite skämtsamt mina vänner följande:
Till alla som firar den här dagen!
Ni behöver absolut inte hylla mig, beundra mig, älska mig, respektera mig för att jag är kvinna! In fact: jag föredrar att ni inte gör det.
Men vill ni hylla mig, beundra mig, älska mig, respektera mig för att jag är en beundrans- och älskansvärd människa som ni respekterar så är det fritt fram! Men bara då.
Tack!
Och vidare, apropå dagens datum och att jag inte vill bli hyllad för att jag för kvinna – ett faktum som jag ju inte på något sätt har kunnat råda över själv – så minns jag både med stor glädje och med stor sorg den 8 mars för 15 år sedan. Då belönades jag av Banco Humanfonder för humanitära insatser, vilket gladde mig mycket. Men det var också dagen då Astrid Lindgren begravdes, vilket kändes mycket sorgligt.
Här är några bilder som illustrerar mina tankar kring den 8 mars 2002:
Ett diplom med motiveringen till varför jag fick det här priset samt en bild av checken som var i jätteformat och sitter på väggen på mitt kontor. Ett brev, av många, skrivet i april 1996 av Astrid Lindgren (fotot är från december 1996 och taget på Dalagatan). Hon var så underfundig och vi fick en fin kontakt. Jag hade också förmånen att några gånger få besöka henne i hennes hem på Dalagatan, där det var gammaldags hemtrevligt och mycket ”astridskt”.
