Klicka på textrutan för att läsa rapporten.
Ur rapporten:
I ledarartiklarna förekommer beskrivningar av hur andelen svenskar födda i annat land kommer att öka i allt högre takt och därmed förändra den etniska sammansättningen i Sverige.
Kommentar: Det ter sig en aning märkligt att man i en rapport från Delmi och Vetenskapsrådet skriver om ”svenskar födda i ett annat land” när det ju handlar om somalier, afghaner, syrier, irakier etcetera som är ”födda i ett annat land”! Det är ju därför ledarskribenter skriver om ”den etniska sammansättningen”, för att de inte är svenskar! Varken till etnicitet, språk, kultur, religion (oftast), utbildning eller något annat överhuvudtaget. De är ju inte svenskar hur mycket man än krumbuktar sig i rapporter av olika slag. Lika lite som jag, som är finländare, någonsin kan bli svensk, inte ens om jag hade ansökt om svenskt medborgarskap. Svenskar blir ju inte heller thailändare eller spanjorer för att de bor länge i Thailand eller Spanien och till och med blir medborgare där.
Dessa personer som rapportförfattaren Mattias Ekman, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Stockholms universitet, kallar ”svenskar födda i ett annat land” är alltså just exempelvis somalier, afghaner, syrier, irakier som kommit till Sverige och, så småningom och knappt utan några krav, erhållit svenskt medborgarskap. De är alltså svenska medborgare, men de är inte ”svenskar födda i ett annat land”. Inte hur man än vänder och vrider på det.
Ur rapporten:
Ledarartiklarna innehåller alarmerande beskrivningar av det svenska samhället som försatt i ”systemkollaps”, en tankefigur som bygger på idéer om att den förda flykting- och invandringspolitiken leder till att samhällsinstitutionerna inte längre kan utföra sina uppdrag och att samhället därmed ”kollapsar”. Främlingsfientliga föreställningar om systemkollaps är inte nya utan korresponderar med tidigare opinionsyttringar i den svenska flyktingdebatten.
Kommentar:
Ledarartiklarna beskrivs helt korrekt som innehållande ”alarmerande beskrivningar”. Det stämmer att det är alarmerande hur snabbt Sverige förändrats till ett av de mest otrygga och kriminellt belastase länderna i Europa. Sverige har ju bland de flesta dödsskjutningarna och här förekommer dessutom granatkastningar, bombningar av flerfamiljshus (en sådan bombning bara några kvarter från där jag själv bor), hot mot socialarbetare, sabotage av ambulanser och polisbilar, hot och stenkastning mot blåljuspersonal. Dessutom förnedringsrån och misshandel, knivhuggningar, brutala våldtäkter och andra grova brott som, enligt polisens statistik, till stor del begås av dem som rapportskrivaren kallar ”svenskar födda i annat land”.
Det är ju inte svenskarna, de som här födda och har långtida rötter i Sverige, alltså ”svensksvenskar” med förfäder som byggt landet och med hemvist här sedan hundratals år, som förstört tryggheten genom att skjuta och kasta bomber. Inte heller är det de som begått de flesta bidragsbedrägerierna, assistansbedrägerierna, pensionsbedrägerierna, haft flera identiteter etcetera.
Att kalla fakta för ”rasism” och ”främlingsfientlighet” och att i en rapport som ska framstå som seriös (!) skriva sådant, det är alarmerande! Att inte kunna skilja på fakta och nyspråk som tillkommit/skapats för att – av outgrundlig anledning – faktiskt mörklägga just fakta, är inte seriöst, hur fint man än förpackar det hela.
Ur rapporten:
De nationalistiska partierna har placerat invandringsfientliga åsikter på dagordningen – åsikter som ofta innefattar rasistiska element och förklaringsmodeller. Den politiska utvecklingen reflekteras också i en växande främlingsfientlighet och rasism i offentligheten.
Kommentar:
Vad då för ”invandringsfientliga åsikter”? Vilka åsikter är det som menas? Hur definieras ”invandringsfientliga åsikter”? Och vad är ”rasistiska element och förklaringsmodeller”? Det här är ju bara ord! Ord som inte går att förstå betydelsen av när det inte ges tydliga och relevanta exempel på exakt vad den här docenten i medie- och kommunikationsvetenskap, som skrivit rapporten, lägger i dem.
Ur rapporten:
I det analyserade ledarmaterialet identifierades fyra återkommande teman. Det första handlar om den stora demografiska förändring som Sverige genomgått till följd av invandringen, här beskrivs invandringen som en ödesfråga om ”vilket Sverige vi vill ha om 45 år”. I ledarartiklarna förekommer beskrivningar av hur andelen svenskar födda i annat land kommer att öka i allt högre takt och därmed förändra den etniska sammansättningen i Sverige.
En mer radikal version av föreställningen om etnisk för- ändring återfinns i den högerextrema föreställningen om ett ”folkutbyte”, i vilken invandring påstås leda till nationens utplåning. Liknande tankegångar torgförs också av ledarskribenter i sociala medier. Exempelvis skriver den dåvarande ledarskribenten vid Svenska Dagbladet, Per Gudmundson, följande på Twitter i samband med flyktingkrisen under hösten 2015; ”Finansministern kan alltså inte säga att 500.000 asylsökande per år vore fel. Alltså 5 miljoner/decennium. Nationens undergång på en generation – Ok!” (Gudmundson, 2015).
Ledarartiklarna innehåller alarmerande beskrivningar av det svenska samhället som försatt i ”systemkollaps”, en tankefigur som bygger på idéer om att den förda flykting- och invandringspolitiken leder till att samhällsinstitutionerna inte längre kan utföra sina uppdrag och att samhället därmed ”kollapsar”.
Främlingsfientliga föreställningar om systemkollaps är inte nya utan korresponderar med tidigare opinionsyttringar i den svenska flyktingdebatten, exempelvis under flyktingvågen från f.d. Jugoslavien i början av 1990-talet. Det finns således en historisk kontinuitet i konstruktionen av flyktinginvandring som ett yttre hot. Det andra temat kretsar kring islam och islamisering och bygger på föreställningen om att vänstern ”övergivit” arbetarklassen. Genom att betona mångkulturalism har vänstern, både explicit och implicit, gött en islamistisk ideologi som tar allt större plats i samhället. Exempelvis anses ”[v]änstern ursäkta islamism” (Ivar Arpi, SvD, 150819). En annan ledare menar att vänstern som tidigare ”varit en stenhård motståndare till religion…//…i dag på många håll allierat sig med islamister.” och hävdar därmed att ”[v]änstern glömt sina egna” (Ivar Arpi, SvD, 171203).
Kommentar:
Mattias Ekman är alltså docent i medie- och kommunikationsvetenskap, inte antropolog, inte beteendevetare, inte forskare på något område, inte kvalificerad, såvitt jag förstår, att uttala sig som han gör. Tvärtom. Han har inte visat på något som skulle kunna göra honom till rätt person att skriva den här rapporten – eller ge honom rätt – att bedöma, än mindre påstå att vad till exempel Ivar Arpi, Hanif Bali och Per Gudmundson för fram är ”invandrarfientligt”.
Det är helt obegripligt att han angriper tre namngivna personer: en riksdagsledamot och två ledarskribenter och menar – enbart utifrån vad han själv tycks tycka – att det är en ”främlingsfientlig föreställning” att skribenter och politiker är oroliga för hur Sverige förändrats genom den enorma invandringen av personer från helt andra kulturer och med helt annat synsätt på det mesta i jämförelse med de värderingar och de synsätt som existerar i Sverige.
Vad menar Mattias Ekman? Att det enligt hans åsikt som docent i medie- och kommunikationsvetenskap, inte är acceptabelt att oroa sig för den påverkan som det stora inflödet av främst muslimer har, som kommer från länder där religion och stat är ett: islam går hand i hand med sharia, den lag som muslimer ska följa. En lag som inte på något som helst sätt liknar den svenska.
Under rubriken Rasism och främlingsfientlighet skriver Mattias Ekman om ”biologisk rasism” och ”kulturell eller ny rasism”.
”Biologisk rasism” beskrivs så här i Wikipedia:
Biologisk rasism är ett system av föreställningar, tro och ageranden som baseras på en världsbild eller ideologi där människan delas upp i raser som kan rangordnas i en hierarki baserat på särdrag som anses som medfödda eller oföränderliga.
”Kulturell eller ny rasism” beskrivs så här i Wikipedia:
Benämningen rasism används emellanåt utifrån en kulturell och religiös grund, snarare än en biologisk. Kulturrasism innebär en essentiell syn på kulturer (bland annat att en viss kultur är något människan naturligt bär inom sig, föds med). Människan tros enligt denna vara uppdelad utefter essentiella kulturella markörer, ofta uttryckt i väsentliga kulturella egenskaper och föreställda distinkta kvaliteter, som också rangordnas socialt.
Ekman skriver om hur ”samtida rasistiska och främlingsfientliga föreställningar formas och distribueras i Sverige”, men det märkliga är att han i en fotnot skriver:
Men (han menar förmodligen ”med”. Min anm.) allmänheten avses här svenskspråkiga yttranden på internet.
Kommentar:
Vad menar han med ”svenskspråkiga”? Var går Mattias gräns för vem som är ”svenskspråkig”? Varför skriv er han ”svenskspråkiga yttranden” om han menar ”yttranden på svenska”?
Slutkommentar:
Den som orkar och ids (det finns ju roligare saker att göra …): läs den här mycket märkliga och dessutom ofta obegripliga och – summerat – obehagliga rapporten själva och bilda er era egna uppfattningar.
Lästips:
• Thomas Hermansson: Otäck brunmålning av borgerlig kritik – Barometern, 10 juni 2021. Ur texten:
Men det är rent ut sagt häpnadsväckande att man sedan går vidare till att anklaga borgerliga ledarsidor – man namnger explicit Svenska Dagbladet, och Göteborgs-Posten efter att dess politiska redaktörskap övertogs av Barometern-OT:s tidigare politiske redaktör Alice Teodorescu Måwe – för att ha normaliserat rasism.
Det handlar om kritiken mot både den tidigare förda migrationspolitiken och den misslyckade integrationspolitiken samt dess välbekanta följder med otrygghet, kriminalitet med mera.
Även kritiken av islamismens utbredning och påpekanden om att dagens vänstern tappat markkontakten med sin traditionella väljarbas framställs som en del av hur borgerliga ledarskribenter normaliserar ”rasistiska element”.
• Fredrik Haage: När Delmi mötte fri press. – Smålandsposten 11 juni. Ur texten:
Numera kollas borgerliga ledarsidor upp av staten medelst ”forskare” som kontrollerar om uppfattningarna är okej eller om de är samhällsfarliga. Eller nej, det behöver inte ens vara uppfattningarna. Det räcker med att det är ”subtila och implicita yttranden och tankefigurer” som torgförs i löpande text. Tur då att det finns vetenskapsmän som docent Mattias Ekman som har ett öga för giftiga och försåtliga uttryck.
”Forskarna” ifråga har helt enkelt bläddrat igenom tidningarna och tyckt sig se ”subtiliteter” och ”implicita yttranden” som röjt vägen för rasismens legitimering i Sverige.
Det är således fråga om rent politiskt godtycke i bedömningen. Bara begreppet ”systemkollaps” räcker för att ett resonemang skall brunmärkas. I bästa fall är det usel forskning. Men det rättvisa är att kalla det för vad det är – opinionsbildning.
•Tove Lifvendahl: När statens policyfabrik tänker högt. – Svenska Dagbladet,13 juni 2021. Ur texten:
En av teserna Mattias Ekman utgår ifrån är att rasism och främlingsfientlighet har normaliserats i den svenska migrationsdebatten. Men att både svenskarna i attitydmätningar i mindre grad omfamnar, liksom flera partier har slutat yttra utsagor som att Sverige ska ”satsa på ett mångkulturellt samhälle med stor tolerans gentemot människor från andra länder med andra religioner och levnadssätt” (SOM-institutet), bevisar inte att Sverige har blivit rasistiskt och främlingsfientligt.