Det har funnits information om dem som slarvigt i Sverige kallas ”ensamkommande flyktingbarn” – personer som sällan är barn och lika sällan är flyktingar – i flera år. Det är helt obegripligt hur det kommer sig att man ändå i olika offentliga sammanhang i Sverige envisas med att kalla dessa minderåriga och påstått minderåriga asylsökande män – företrädesvis hazarer från Afghanistan, Pakistan och Iran – för just ”ensamkommande flyktingbarn”. Varför? De berättar ju själva att de ”söker ett bättre liv”. Att man då envisas med att benämna dem ”flyktingar” och säga att de är ”på flykt” är helt obegripligt.
Jag har skrivit om dem under lång tid, men det tycks som om det är helt omöjligt för de allra flesta att ta in verkligheten och att använda korrekta benämningar. Några exempel:
• Bloomberg med flera om Sverige och de ”ensamkommande barnen”– 13 april 2016. Ur texten:
Här kan nämnas att Bloomberg i ett stapeldiagram visar att av totalt 69.035 minderåriga asylsökande som kom ensamma från sina hemländer till Europa, tog lilla Sverige ensamt emot 35.250, det vill säga drygt hälften! Och det var inte den enda anomalin: fler än 2/3 av dem kom inte från det krigshärjade Syrien, utan från Afghanistan. Bloomberg konstaterar också:
Det är ett problem för Sverige eftersom kostnaderna för att ta hand om barn är mycket högre än kostnader för vuxna. Att hysa barn som söker asyl i Sverige kostar skattebetalarna omkring 2,5 miljarder dollar i år (med dagens kurs ca 21,4 miljarder kronor) och omkring 2,8 miljarder dollar nästa år (med dagens kurs ca 24 miljarder kronor) enligt det svenska Migrationsverket.
Det betyder att cirka hälften av Sveriges hela budget för asylsökande kommer att spenderas på ensamkommande minderåriga.
Bloomberg skriver sedan det självklara, det som vi är många som känner till – och känt till i många år – (inte minst miggorna som rapporterat om det under lång tid) men som inte tycks förstås av dem som ständigt talar om ”ansvar”:
Sverige har blivit en magnet för minderåriga för att det är lättare än i andra länder att få uppehållstillstånd och för att man har möjligheter att få en bra utbildning.
• Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar– 1 juli 2016. Ur texten:
Hooman har en examen i historia från universitetet i Kabul. Hans dröm var att skaffa sig en examen utomlands och sedan kanske återvända och slå sig ner i Afghanistan.
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.
Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.
– Jag lärde mig massor, skrattar han.
Men snart sjönk verkligheten in. När Hooman firat sin ”18-årsdag”, flyttades han till ett vuxenboende där det inte alls var lika bekvämt och bra.
• Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige– 11 juli 2016. Ur texten:
När det gäller de hitkommande från Afghanistan ter det sig nästan som om Migrationsverket har glömt bort att även minderåriga måste ha asyl- eller skyddsskäl enligt utlänningslagen för att uppehållstillstånd ska få beviljas. Och att man ska veta vilka de är och hur gamla de är, borde vara basala krav. Att vara ”barn” eller att söka ett bättre liv utgör självklart inte asylskäl. Dessutom är det fel att det sällan görs åldersbedömningar av personer som säger sig vara under 18 år gamla. För att få uppehållstillstånd i Sverige med allt vad det för med sig räcker det ofta för Migrationsverket med att personer 1) säger sig vara ”barn” och 2) säger sig vara från Afghanistan.
———————-
Det är alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.
Kommentar: Sverige har inte ”bättre liv”-invandring. Alla de som ”inte står ut” med att utlänningslagen tillämpas lika för alla bör ta sig en ordentlig funderare på vad de sysslar med. Det är inte rätt att ställa orimliga krav på att tiotusentals människor utan anledning att befinna sig i Sverige med alla de enorma kostnader det medför, ska ges ”bättre liv”- och försörjningsuppehållstillstånd i Sverige.
Sverige är en demokrati, inte en anarki. Lagar ska gälla, alla ska rätta sig efter dem. De som inte har skäl enligt utlänningslagen att befinna sig i Sverige ska återvända till de länder där de är medborgare. I enlighet med internationell och nationell rätt. Enskilda socialarbetare, lärare, gode män och andra kan försöka få till stånd ändringar i utlänningslagen, alla har rätt att arbeta politiskt för att påverka vad man tycker är fel. Men de kan givetvis inte välja ut en stor grupp unga män och kräva att just de inte ska utvisas trots att de inte har asyl- eller skyddsskäl. Det är fel.
Till slut: Sluta använda ord som ”flykting”, ”flykt” och ”barn” på felaktig sätt! Det är inte svårt att lära sig de rätta benämningarna. Och folk har rätt att få korrekt information. Ord är viktiga.