Alltemellanåt blossar debatten upp om Allmänna arvsfonden som förvaltare och utdelare av stora summor pengar efter avlidna som inte hade arvingar och inte hade skrivit testamente. Den pågår ett tag, sedan falnar den och den ifrågasatta verksamheten fortsätter. Till nästa gång frågor kring tvivelaktiga utbetalningar till en eller annan verksamhet kommer upp.

 Klicka på textrutan för att läsa texten på Svenska Dagbladets sajt.

I sin debattartikel tog advokaten Thorulf Arwidson här i Svenska Dagbladet upp kritiken mot hur Allmänna Arvsfondens medel används och förde även fram åsikten:

Föråldrade regler med mycket höga beviskrav gör att Allmänna arvsfonden tar hand om vissa arv som rimligen borde tillfalla närstående till den som avlidit.

I debattartikeln kan man också läsa:

Arvsfonden erhåller varje år 800–900 miljoner kronor från dessa 600 dödsbon. Fondens samlade tillgångar uppgår i dag till cirka 12 miljarder kronor. Efter ansökningar delar fonden ut cirka 800 miljoner kronor per år till olika projekt för barn, ungdomar, handikappade och numera även i viss omfattning till pensionärs­verksamhet. Fonden tillförs även cirka 100 miljoner kronor varje år som kommer från tandguld och ädel­metaller från krematorier.

Advokaten Thorulf Arwidson menar att en gammal regel från 1928 gör det mycket svårt, i det närmaste omöjligt, att få rätt när det gäller att visa att den avlidnes vilja uttryckligen varit en annan än att pengarna ska gå till Allmänna arvsfonden. Ur texten:

Enligt den gamla regeln från 1928, som riksdagen tyvärr aldrig ändrat eller förtydligat, ställs mycket högre krav på utredning än vid tillämpning av ofta otydliga testamenten. Det krävs att den avlidne i närtid före dödsfallet muntligt eller skriftligt tydligt förklarat sin vilja till någon eller några trovärdiga personer som själva inte har intresse i saken. Några formkrav finnas inte uppställda, men det krävs att viljan kommit till mycket klart uttryck. Det räcker, märkligt nog, inte att alla omständigheter sammantaget starkt talar för att den avlidne hade en viss vilja. Det hjälper för övrigt inte alls att den avlidna mycket tydligt och många gånger sagt att hon inte vill att arvsfonden ska få något. Jurister på chefsnivå i Kammar­kollegiet har för övrigt givit uttryck för att de tycker att bevis­kravet är för hårt.

Den 26 januari sändes Uppdrag granskning där det bland annat angavs att Allmänna arvsfonden* betalade ut mångmiljonbidrag till den somaliska föreningen Umis efter att själv (Allmänna arvsfonden alltså) ha instruerat föreningen hur den skulle skriva för att fonden skulle kunna godkänna dess ansökan. Enhetschefen Hans Andersson säger att ”hans bild” är att Umis verkligen menade att de tagit avstånd från sitt kvinnoförtryckande agerande, vilket föreningen sedan i sin penningansökan ändrade till att ordagrant lyda just så som fonden sades ha instruerat den att skriva.

Det borde ses som mycket viktigt att de, som har till uppgift att hantera avlidnas egendom, gör det noggrant och samvetsgrant. Ordentlig kontroll måste göras av vilka som ska tilldelas avlidnas pengar och egendom. En seriös och gedigen uppföljning måste givetvis också göras av vad bidragsmottagarna faktiskt använt pengarna till. Det rörde sig år 2020 om 363 verksamheter som beviljades medel, vitt skilda föreningar och organisationer som till exempel Demokratipiloterna, Ensamkommandes förbund och Jiddra inte, för att bara slumpmässigt nämna några. Studieförbundet Vuxenskolan, Jönköpings län och Flamman Socialt förebyggande centrum fick de allra största bidragen på 11.336.251 kronor respektive 9.648.784 kronor. Samtliga bidragssökande projekt och föreningar fick dela på nästan 800 miljoner kronor.

Om utdelning av avlidnas pengar betalats ut utan mycket gedigen kontroll av varje verksamhet som ansöker om bidrag och om man inte kontrollerat hur pengarna använts, är det inte acceptabelt.

Dessutom: Meningen med ideella föreningar och andra frivilliga verksamheter borde väl vara att de ska klara sig genom medlemsavgifter och donationer och på annat sätt än att de blir ”halvstatliga” via ett institutionaliserat bidragssystem? Det ska inte gå att få tillgång till andras pengar för att man skriver ansökningar med ord och meningar för tillfället är gångbara och, som det heter: politiskt korrekta. Det borde vara hög tid att förnya hanteringen av avlidnas efterlämnade arv när de inte har lagliga arvingar och inte har skrivit testamente. Att ta reda på lite om hur man gör i andra länder är ingen dum idé. Blickar man österut till exempel, så ser man att förfarandet skiljer sig från hur man gör i Sverige; bland annat är Thorulf Arwidsons vision till viss del verklighet där. Liksom en del av hur det verkar vara i Schweiz (se nedan). 

I Finland finns således inget omfattande bidragsutbetalande av arv eller skattemedel till allehanda föreningar, som i Sverige. En förening kan söka bidrag från den kommun den verkar i. Det är helt upp till varje kommun att bevilja eller avslå bidragsansökningar. Organisationer kan också söka bidrag hos statliga myndigheter och olika ministerier. Dessutom kan man söka bidrag från stiftelser och fonder. Men grundstenen i en förenings ekonomi ska vara medlemsavgiften. Det finns alltså inte någon bidragsutbetalande statlig organisation som pytsar ut andras pengar så som AA och även MUCF gör.

Årligen avlider cirka 600 personer i Finland utan att efterlämna arvingar. Omkring 60 procent av dem har upprättat testamente. Om en avliden person i Finland inte har några arvingar och inte har upprättat ett testamente ärver staten hans eller hennes egendom. Dödsbon som tillfaller staten hanteras av Statskontoret. Följande parter kan då ansöka om en del av arvet: 

Person som stått arvlåtaren särskilt nära såsom sambo, pojk- eller flickvän men även avlägsen släkting, vän eller granne som haft en särskilt nära relation till och exempelvis hjälpt den avlidna. Den som uppfyller kriterierna kan ansöka om att få egendom som tillfallit staten genom arv, med hänvisning till den nära relationen.

Kommun vars invånares egendom har tillfallit staten genom arv, och kommuner på vars område en fastighet som tillhört en person som avlidit utan arvingar är belägen. Statskontoret informerar kommunerna om möjligheten att ansöka om egendom som tillfallit staten genom arv.

2021 tillföll 39,7 miljoner euro staten i kvarlåtenskap. Av den summan återgick 23,1 miljoner euro till arvlåtarens hemkommun, 12,7 miljoner euro kvarhölls i statens ägo medan 3,9 miljoner euro överläts åt privatpersoner.

Det är viktigt att de ansvariga som har till uppgift att hantera avlidnas egendom gör det noggrant och samvetsgrant. Ordentlig kontroll måste göras av vilka som ska tilldelas avlidnas pengar och egendom och vad de faktiskt använder pengarna till. Det rör sig om så vitt skilda föreningar och organisationer som till exempel Demokratipiloterna, Ensamkommandes förbund och Jiddra inte. Studieförbundet Vuxenskolan, Jönköpings län och Flamman Socialt förebyggande centrum fick de allra största bidragen på 11.336.251 kronor respektive 9.648.784 kronor. Och av de övriga bidragssökarna fick 358 projekt och föreningar av olika slag dela på nästan 800 miljoner kronor 2020. På såväl inriktnings- som kontroll- och uppföljningsområdena ter det sig som att Allmänna arvsfonden inte till fullo klarar sitt uppdrag. Det ska självklart inte accepteras.

Reglerna från 1928 kanske, med lite god vilja från de så kallade ansvarigas håll, kan börja debatteras, förhandlas, manglas, utredas och lagförslag skrivas och lagrådsremisser tas in och debatteras igen och – kanske, kanske – förnyas lagom till hundraårsdagen av den rigida regeln och ett nytt system vara på plats år 2028!

 Klicka på textrutan för att ta del av Allmänna arvsfondens svar.

 *  I allsidighetens namn länkas här också till Allmänna arvsfondens respons på SVTs program Uppdrag granskning Riskområde Tjärna ängar, som sändes den 26 januari 2022.

Medborgarförslag
framfört av en vän, som också tänkt en hel del på det här med Allmänna arvsfonden och dess utdelning av pengar till allsköns föreningar. Föreningar som borde kunna bära sina egna kostnader eller, om de inte gör det, inte borde finnas. Han har, som privatperson, givetvis inte haft resurser att utreda sitt förslag i några år utan säger bara hur han tänker och tycker: att Sverige automatiskt kunde låta avlidnas efterlämnade pengar på något sätt gå in i ett system som gynnar Sveriges hundratusentals fattigpensionärer. Kanske till Pensionsmyndigheten. Han har som sagt ingen färdig modell för hur det skulle gå till, men det finns gott om högt arvoderade utredare som kan ägna tid åt att utreda förslaget.

Av vännen med medborgarförslaget får jag också veta att hanteringen av avlidnas pengar i Schweiz till vissa delar liknar det i Finland. Utan att ha fördjupat sig i alla detaljer (och de är många, eftersom varje kanton har egna regler) så säger han:

Jag har försökt ta reda på hur det går till i Schweiz, men kan in te redogöra i detalj för hur man hanterar avlidnas kvarlåtenskap när det inte finns testamente eller arvingar. Men det verkar som om arvet går till kommunen där personen bodde och att några exakta regler som gäller hela landet lika inte verkar finnas. Jag kan tänka mig att eftersom Schweiz har tusen och åter tusen kommuner (Gemeinde) så finns det väl lika många lokala regler som det finns just kommuner.

Till sist:
Alla som inte har lagliga arvingar bör uppmanas att upprätta testamente så att de själva, ingen annan, bestämmer över hur deras arv ska fördelas.

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.