Om allt det som står att läsa i artiklar i olika tidningar (här Trelleborgs Allehanda) om 15-årige Mohammed stämmer, då är det ytterligare ett bevis på att förmågan (viljan) att tänka själva, fatta kloka och medmänskliga beslut och viljan att ta personligt ansvar är bristvaror i det svenska samhället.
Pojken är, enligt uppgift, 15 år gammal och har kommit ensam från Afghanistan för att söka asyl i Sverige. Eftersom han ganska nyligen anlänt, har hans asylärende inte avgjorts än, men han har funnit en trygghet i den skola där han placerats för en och en halv månad sedan och i den familj han bor hos, i Vellinge i Skåne. Ändå ska han nu prompt skickas till Nordmaling, så långt från Vellinge som möjligt. Och detta, som det verkar, bara av administrativa anledningar.
Läs artikeln (och andra artiklar) om pojken, för att få en bild av hur människan, pojken, helt kommer bort medan fega och – faktiskt – oansvariga beslutsfattare inom kommunerna käbblar om vem som ska betala och var han ska vara. Herre Gud, pengarna kommer faktiskt i grunden från samma skattekista oavsett om det är Nordmaling eller Vellinge eller någon annan kommun som betalar! Att utsätta pojken för det man nu gjort/gör med ovisshet, agerande mot hans vilja, ändring av beslutet att han måste flytta och sedan ändring igen – det är omänskligt och rent elakt. Så ska det inte gå till!
Finns det ingen med lite personligt ansvar som sätter ner foten och sätter stopp för det här sättet att behandla en människa som en död spelknapp som kan flyttas hit och dit, hur som helst?