Jag ler för mig mig själv när jag hör och läser om nördiga svenskar som tror att de är oumbärliga på höga chefspositioner och jag skrattar högt när de påstår att de måste jämföra sig med chefer på storföretag i andra länder. Ha ha ha ha ha! Det är ju så korkat – och lögnaktigt – så klockorna stannar! Svenskar är väl inte precis jätteeftertraktade som höga chefer av internationella företag, det är ju bara urlöjligt att tro. Var finns bevisen för det, om det nu är så? Ha ha ha ha ha!
Svenskar som är (ja, ja, ja, jag generaliserar, jag vet, men inte utan orsak) tröga och inte särskilt effektiva och energiska; som är oflexibla och självgoda och oftast talar urusel engelska fast de själva tror att deras engelska är lysande – varför skulle de vara eftertraktade i andra länder? Varför tror dessa svenska girigbukar att de ska jämföra sina löner med höga chefers på stora utländska företag? IQ-nivån verkar inte särskilt hög hos dem som försöker slå i folk att de är så väldigt eftersökta.
I Uppdrag granskning den 3 mars var det pinsamt att se gubbsen och gummsen slingra sig. Som de svamlade och betedde sig så verkar de inte ens värda någon särskilt hög lön och absolut inte någon bonus…