Jag såg en artikel i Aftonbladet om sittvagnar och ett test (som man tyvärr inte kan se på nätet) som gjorde mig mycket beklämd. Tidningen hade testat hur säkra åtta svindyra sittvagnar var. Det var ”trendvagnar” (vad bryr sig barnet om av vilket märke vagnen är?) från Urban Jungle för 6.000 kronor och Bugaboo Cameleon för 8.700 kronor. Och en billigare variant: Travel Jogger Easy Drive för 2.500 kronor. Trehjulingar och fyrhjulingar med stora, tjocka hjul. Vagnar som tar mycket plats på gator och i bussar, som ser klumpiga ut. Särskilt den dyraste som hette Bugaboo Cameleon, den som kostade 8.700 kronor. Den dömdes ut som ”obrukbar”!
Och det hemska är att i alla dessa stora, klumpiga och ”obrukbara” åkdon sitter de pyttesmå, hjälplösa barnen framåtvända! Utan att föräldern ser om barnet fryser, är glatt, ledset etc. Och – allra värst – utan att föräldern och barnet har möjlighet att ha ögonkontakt! Barnet utsätts för en massa intryck, en del kanske skrämmande och obehagliga, men har ingen möjlighet att kommunicera med föräldern! Som dessutom alltför ofta ändå är upptagen av att prata i mobiltelefon och nästan glömmer bort att ettlitet barn sitter i vagnen.
Föräldrar, varför gör ni så här? Varför köper ni vagnar som skärmar av er helt från era egna små barn? Är det för att ni ska få gå där och prata i mobilen utan att behöva se att barnet ser