Klicka på textbilden för att komma till Vår demokratis sajt.
I texten Om Vår demokrati. Med Bamse. (10 februari 2021) berättas om ”Bamses åtaganden” när det gäller att ”sprida kunskap och humanistiska värderingar” för kommittén Vår demokrati. Det görs specialtidning och Bamse skriver under åtagandet och allehanda aktörer* är med och – i demokratins” tjänst – tjänar några slantar här och där på samarbetet med den här kommittén som anger att:
Bamseredaktionen vill hjälpa till att säkerställa en levande och uthållig demokrati för framtiden
Och:
Bamseredaktionen har en rad serier som tar upp ämnet och samlar dem i en specialtidning som kan beställas av skolor. I samarbete med fyra olika Malmö-lärare har de även tagit fram flera lektionsupplägg som tar avstamp i denna serietidning.
* Egmont Publishing, Bamses värld på Kolmården, Mickis leksaker, Pysselnabon med flera.
Ja, men det låter väl trevligt! Barn – helst alla – ska stöpas i samma Bamseform. Det är Bamse, i enlighet med Vår demokrati-kommitténs anvisningar, som ska tala om vad ”demokrati” är och allt som nu sägs ingå i den. Men i sista hand – eller rättare sagt: i första hand – är det förstås regeringen som styr det hela genom det uppdrag den gett Vår demokrati.
* * * * * * * * *
När jag uppmärksammade Bamses ”inhopp” hos Vår demokrati, mindes jag ett helt sanslöst påhitt som ägde rum för tio år sedan. Nämligen när Bamse skulle lära barn till asylsökande om asylprocessen! Man tror knappt sina egna sinnen när man betänker oceanen av total okänslighet och ren dumhet när man tog till den här seriebjörnen för att, på svenska (!) göra asylprocessen lite glättig och rolig för barn som inte hade en aning om vad det var för en seriebjörn som talade till dem, inte behärskade svenska och knappt visste vad ”asyl” var för något.
I maj 2011 skrev jag, efter att en migga skickat mig tidningen, under rubriken Jag har läst hela Migrationsverkets Bamsetidning följande, som bara är ett utdrag ur hela texten:
Nu har jag läst den, från pärm till pärm. Den är rörig, oinspirerande och helt utan koppling till barn till asylsökande från länder som Somalia, Irak, Afghanistan etc.
När man öppnar tidningen möts man till vänster av en sida med olika stilar, färger, logotyper, rutor och en konstig figur med blå kläder. Och tilltalas glatt:
Hej! den här tidningen är till för dig som är barn och är asylsökande i Sverige.
Och så här kommenterade en migga tidningen, också i maj 2011:
Va?! Nej!!! Har Migrationsverket verkligen gett ut en ”Bamsetidning”? Jag som jobbar på verket visste ingenting om detta! Riktar sig denna tidning till de ensamkommande asylsökande barnen, eller till barn i en asylsökande familj? Jag antar det senare. De ensamkommande pojkarna är nästan alla så stora att de inte skulle läsa någon Bamsetidning även om de kunde läsa. De flesta av dem påstår dessutom att de inte kan läsa. Jag hoppas verkligen att vi slipper att dela ut denna tidning till barn som kommer hit med sina föräldrar och ansöker om asyl!
Vi på Migrationsverket ska också intervjua barnen när familjen ansökt om asyl, för att kunna utreda barnens egna asylskäl. I många fall så vet det intervjuade barnet inte ens varför familjen är här överhuvudtaget. Barnet vet inte vad asyl är utan tror att familjen är här på semester eller att familjen är här för att föräldrarna har bestämt att familjen ska flytta hit. Barnet vantrivs inte här, men saknar sina anhöriga och sina kompisar i hemlandet. Föräldrarna förklarar detta med att de velat hålla barnet utanför problemen som de vuxna har i hemlandet.
I andra fall rabblar barnet upp en berättelse som föräldrarna tutat i det, och det är ofta så hjärtskärande att se och höra att man som utredare inte vill ställa några följdfrågor överhuvudtaget. I de allra flesta fall så får vi inte prata med barnen överhuvudtaget, eftersom föräldrarna som är vårdnadshavare för dem ”inte vill traumatisera” sina barn mer. De har ju så dåliga erfarenheter av myndigheterna i hemlandet.
Jag vet inte varför vi ska höra barnen överhuvudtaget, om det inte är så att föräldrarna har en trovärdig berättelse och barnen har också utsatts för någonting. Att låta barnen komma till tals försvagar inte sällan föräldrarnas berättelser, och det är inte rätt att utsätta barnen för att behöva ljuga inför främmande personer som utgör en myndighet.
Hur som helst så var det ett magplask utan like att tro att asylsökandes barn eller asylsökande ”barn” (som knappast var i Bamse-åldern) som kanske aldrig ens sett en serietidning, allra minst om/med den svenska björnen Bamse på svenska, skulle ha någon som helst nytta eller begripa något av den här tidningen. Som för övrigt BRIS, Rädda Barnen, Röda korset, IM och Malmö Högskola varit med och tyckt till om och alltså godkänt…
Omslaget till Migra-tionsverkets Bamse-tidning för barn till asylsökande.
Bamse: ”Den här tid-ningen är för dig som är barn och asylsökande i Sverige.”
En sida ur Migrations-verkets serietidning om Mim och Meles som söker asyl i Sverige.
Nötjakt i Migrationsverkets Bamsetidning.
Skalman förklarar asylprocessen i Migrationsverkets Bamsetidning.
Klicka på bilderna för att förstora dem. Den första och den sista bilden blir inte så mycket större, men de tre i mitten kan man klicka på en gång till och då blir de helsidesstora så man kan läsa om den spännande nötjakten för de asylsökande barnen, liksom om hur Bamse bjuder hem den asylsökande familjen och bjuder på saft och bullar i trädgården. Och familjen berättar om sin flykt från Minitanien och den lömske kung Krokosmil som vill ha mer makt och större land och invaderade den asylsökande familjens land.
Jag tog mig för pannan för tio år sedan, jag gör det också idag, tio år senare. Sällsynt pinsamt och sällsynt bortkastade pengar. Miggorna skämdes och många ville inte vara med och dela ut tidningen. Man kan ju också undra lite över hur stor upplagan var? Hur många tidningar på svenska som delades ut? Vad den kostade att skapa? Hur mycket av kostnaderna för det här Bamseprojektet som Europeiska flyktingfonden stod för och hur mycket svenska skattebetalare fick betala? Man kan också undra hur någon ens kunde komma på en så här vansinnig idé!
Hur många andra ”Bamseprojekt” som inte varit särskilt lyckade har genomförts i Sverige de senaste 20 åren? Finns det något lyckat sådant?